Det senaste halvåret om inte längre än så har jag varit sjukt, sjukt trött. Minnet har stundvis varit helt borta, jag har levt som i en dimma. Tröttheten har inte gått att sova bort, vissa dagar har jag varit så utmattad å trött att jag mått illa. 

I julas när jag åkte hem för ledighet var jag totalt knäckt, minns att jag satt i fotöjen i vardags rummet å bara ville dö.  Så trött var jag att det enda jag ville var att få gå och lägga mig och aldrig vakna igen. 

Samtidigt var det så att jag inte kunde sova, ibland låg jag vaken flera nätter på rad. En period blev jag sjukskriven pga det och att vården bedömnde mig utbränd. Min magkänsla sa mig att jag inte var utbränd, det var något annat. 

Jag hade hjärtrusningar, svårt att sova, hjärndimma, massor med blåmärken på kroppen, segdragen irit, fruktansvärt ont i magen och daglig diarre. 

Hade under denna period ett flertal kontakter med vården å de var inre ett dugg intresserade av att träffa mig.

Efter jul flyttade jag hem, gick till lugnare arbetsuppgifter och borde få bli piggare men nej. Jag började svullna under ögonen och de symptom jag hade tidigare blev värre. En morgon vaknade jag med tryck över bröstet, åkte ändå mot jobbet men halvvägs ner började det sticka i läppar och ansiktet. Sjukhuset tog emot mig men hittade inget fel men för mig blev det dags att ta ställning till livet.

veckan efter sjukhusbesök var den längsta och tröttaste jagg upp levt, jag var som i ett töcken. På helgen satt jag bara i fotöljen eller låg i sängen, jag fick inte i mig en droppe mat utan att det åkte rakt igenom kroppen. Veckan efter sjukskrev jag mig pga tröttheten och utmattningen. Solen strålade ute den veckan men jag orkade gå utanför dörren men det vsr bra för mig att stanna upp en vecka. Framåt onsdag torsdag, hade jag kommit fram till att det kunde vara gluten som kunde vara boven i dramat. 

Jag plockade bort det ur min kost helt från och med den tordagen och på söndagen så könde jag något jag inte känt på länge,  lusten att göra saker. Orken fanns inte men lusten drev mig att göra saker. Minns att jag tänkte,  lika bra att passa på för i morgon sitter jag i min fotölj igen och inte orkar igen.

Men tänk så fel jag hade, livet blev bättre å bättre. Nu tror jag på en framtid igen, orken tryter ff men vill gärna tro att jag är på gång.

Nu

 ska jag sätta mig å njuta av nybakade scones,  glutenfria sedan ska jag åka och träffa mitt härliga nördiga stick gänget. 

Life is finally good again :)