Jaha då var första dagen gjord här i Lima, som det verkar så fungerar allt...peppar, peppar ta i trä.

Denna dag har gått supersnabbt, fattar inte v$art tiden tagit vägen. Å andra sida kommer dagen att gå ännu fortare i morgon.

Insåg nu när jag kom hem för att äta middag att det enda jag ätit idag var tre ostskivor på hela dagen, man kan lugnt säga att jag var hungrig nu i kväll.

Jag fotade lite idag med mobilen, men orkar inte lägga upp dem. Men i morgon hoppas jag hinna vara ute lite och fotografera lite mellan tidtagningspassen.

En sak är säker...de har djävligt branta backar här i Lima! Snacka om att försöka bestiga en vägg med skidor.

Har hunnit träffa några av våra landslagsåkare som kom till tävlingsplatsen nu på eftermiddagen.  

Nej nu ska jag sluta min korta men ack så tråkiga inlägg om min dag.

Stressigt värre blev det när jag insåg att jag eller rättare sagt alla i familjen missat att ställa fram till sommartid.

Nu har vi sprungit omkring som skållade råttor och packat allt som ska med, alla skriker om vart annat, finns det ingen mer tandkräm, har du tvättat mina strumpor, var är min skidhanskar osv....å vem är det som ska ha koll på allt tro? Jo hon som inte har hunnit äta frukost ännu dvs familjens projektledare. Nu har lugnet lagt sig så nu ska jag försöka få till en brunch och koka en termoskaffe att ha med.

Vid tolvtiden sticker vi och börjar SM veckan hos LIMA SKG, besök gärna deras hemsida och se hur det går för oss i I 21 IF.

Mina egna barn har jag ingen förhoppning alls på, de har varit sjuk hela vintern så de ska bara åka för att få vara med och göra det bästa av situationen. En bra dag med bra skytte och att kroppen är med så ska de kunna placera sig någonstans mitt i klungan. R har 11 med tävlande men L hon har 32 så ojämna är klasserna.

Vet inte hur det går med att uppdatera under SM veckan, beror på om jag kommer åt något internet. Gör jag det så kommer det rapporter och bilder från tävlingarna om jag hinner fota något mellan tidtagningen.

Annar så blir det en lång uppdatering när vi kommer hem på skärtordag.

Aldrig har jag varit med om sådan rusningstrafik som idag i lilla Lökom. J och jag åkte dit i morse för att titta på en braskamin, vi ska byta ut vår fina och gamla vedspis i köket. J hade sett att det var utförsäljning så vi beslutade oss för att åka i väg. Redan när vi kom dit så var det fullt på parkeringen av bilar, vi gick in och det var knökat med folk. Mitt i all denna kaos av folk som trängdes sprang EN yr försäljare som försökte hjälpa ALLA på en och samma gång?!

Nu blev det ingen braskamin för oss utan vi köpte en ny vedspis men en modernare variant en med mera effekt. Eftersom jag åker bort i morgon så ville vi få med oss den hem när vi beslutat oss för den, vilket var omöjligt för försäljaren hade inte tid att ta betalt. När vi skulle åka därifrån så var vi inparkerade, efter en timmes väntan på att bilarna som parkerat in oss skulle åka så insåg vi att han snart skulle stänga så vi beslutade oss för att invänta det och ta hem vår spis.

Den sista timmen innan vi kunde lasta och åka satt J mest och suckade, sa till honom att han inte skulle misströsta för nu fick han ju en heldag tillsammans med mig....om än i en spisaffär:)

Nu är den gamla spisen utburen och ska läggas ut på blocket, J håller på att förbereda för den nya. En massa som ska knackas bort av muren men det verkar han göra med glädje.

Ja ja vad är en dag på slottet när man kan få en dag i en spisaffär?

Lite bilder på gamla spisen, hur det ser ut just nu och hur nya spisen ser ut.     

Är det någon annan än jag som ofta känner att det här fixar jag inte?

Blir så besviken på hur jag sätter upp hinder för mig själv, så fort jag får en uppgift så sitter det en lite djävul på min axel och viskar till mig...å det där tror du att du klarar av??

Varför gör jag så här mot mig själv? För när jag väl börjat med uppgiften så visar det sig ofta att den inte var allt försvår utan till och med ibland skit enkel uppgift men jag hade gjort det till att bestiga Mount Everest.

Sedan igår har jag gruvat mig för att ringa ett telefonsamtal, gjort det till ett stort problem. Snopet la jag på och konstaterade att det var inget problem, jag fixade det. När ska jag lära mig att lita på min kunskap och kompetens?

Mitt största hinder är jag själv....

Nu ska jag stax börja oroa mig för hur jag ska klara av att ta tid på SM, tänk om jag gör något fel :) Tänkt om Ferry inte får någon slut tid ....  

Är för trött för att blogga i kväll så därför säger jag bara god natt.

Idag hände det igen att en man var tvungen att använda sig av sitt manliga sätt för att försöka få sin vilja igenom. Mannen är "viktig" på min arbetsplats(eller har varit iaf)och idag förstod han att hans vilja inte skulle gå igenom, vad gör man då som man av den gamla skolan? Jo man stormar in på kontoret mitt, slår näven i bordet gormar och skriker att det är fördjävligt, vet dom inte vad dom gör....Nu kommer det gå åt helvetet osv.....

Jag blir så förvånad att någon kan tro att man får som man vill om man agerar som en treåring. När jag satt där så kände jag hur skrattet bubblade, hela situationen var så komisk.

Fortsättning lär följa i sakfrågan, troligen inte lika komisk som idag men den dagen den sorgen.

Pratade med en vän idag om våra rädslor, för ofta tror vi att ingen annan upplever, är rädd för just det jag är. Men vågar man bara säga att jag är rädd för att t.ex åka hiss, orolig för att flyga ensam mm så kommer man snart inse att man inte är ensam om den känslan. Jag tror att mycket handlar om rädslan för att inte ha kontroll över situationen, i alla fall är det så för mig. Men även mycket rädsla för att göra bort mig, att det ska synas att jag inte kan, inte har kontroll mm. Ju äldre jag blivit desto enklare har det blivit att säga att det här gör mig osäker, otrygg mm. Dessutom när det är sagt är det så skönt.

Sitter just nu och lyssnar på min hund som "pratar" för fullt med mig, ´hon är så sällskapssjuk nu för tiden och har blivit en riktig knähund. Hon brukar inte vilja sitta i knä men nu vill hon göra det hela tiden. Så nu ska jag sluta och vara lite social med henne.

I morse när jag skulle åka till jobbet så stod jag i garderoben och letade kläder. Hittade mina favorit jeans som krympt ;) Fick ett ryck och beslöt mig för att pröva dem å dröm om min förvåning....de måste ha blivit större igen för nu kunde jag ha dem. Så jäkla glad att jag kan ha dem igen, de sitter inte perfekt men det struntade jag i idag. Magen har fått hängt utanför linningen idag och de människor jag mött har fått stått ut med det. För jag har njutit av att kunna ha dem igen.

I kväll har jag suttit och försökt få någon ordning på vårt tidtagningssystem. Vi fick ny programvara till det i veckan och nu måste jag sätta mig in i det. Å så jag ångrar att jag tagit på mig att vara ansvarig för SM tävlingarna, måtte det funka nu. Skit kul om jag måste stå där och skämmas över att det inte fungerar som det ska.

Kroppen skriker ff av värk men har lyckats ta mig igenom en dag på jobbet. Så skönt att kunna jobba, är en riktig jobboholic. Njuter av att få göra "rätt för mig", saken blir ju inte sämra av att jag har ett otroligt utvecklande jobb just nu.

Sökte förresten tre nya jobb i helgen, ska bli kul och se om jag kommer på intervju på någon av dem.

Nu väntar sängen så jag önskar er som ff orkar läsa min blogg en riktigt skönt natt.

Vårdcentralens läkerar ringde i morse, berättade mitt ärende och han sa du skulle ha kommit igår! Försökte förklara för honom att jag ringde dem igår vid halv elva, "pratade" med en dator som sa "Vi ringer upp dig 15.45" och att en sköterska ringt mig strax före 16 och sa att doktorn ringer upp dig i morgon mellan 8-9. Nu pratar jag med dig och behöver ett intyg.....svaret blev ...men du skulle ju ha kontaktat oss igår.

Tillslut fick jag honom att skriva ett intyg, få se om det kommer med posten nu så att jag kan få tillbaka biljettkostnaderna.