Men då har jag tid eller framför allt intresse av att uppdatera min blogg, jag måste verkligen bli bättre på det men det är så trökigt att sitta och skriva på mobilen och då blir det inte av. Men nu har jag bestämt mig för att ta med datorn och koppla upp mig via mobilen, gäller bara att orka och ha GB kvar på den.

Några kanske till och med tror att jag gått och avlidit med tanke på min tystnad. Men jag lever och frodas...

Hur har jag det då?

Rätt bra faktiskt, jobbigt på ett sätt att bo från min man. Två dagars äktenskapsliv kan man väl inte riktigt kalla för kvalitetsliv. Hinner knappt komma hem förrän det är dags att åka igen men nu är det någon som tycker att vi ska leva så här så då finns det väl någon mening med det också. Någon sa till mig förrut att det bara är de som klarar av vissa saker som utsätts för dem.

Tycker själv att jag har en bra lägenhet, inte supermodern framför allt inte köket för det är ett sånt där med dragluckor men det är bara bra för det skulle bli så trångt annars. Å andra sidan är lägenheten där jag är minst, sover bara där och tittar på tv nån timme. Det är ju inte som när man bor här hemma i huset för här är jag ju ledig på helgerna och i lägenheten är jag nästan aldrig på helgerna. Fast nästa helg ska jag faktiskt vara där, kommer hem från utbildning sent på fredags kvällen och då blir det så få timmar här hemma i huset som dessutom är tomt för att alla är på älgjakten. 

Jag har börjat träna på friskis och svettis, ligger tre minuters promenad väg från mig så det finns inga ursäkter i världen för att inte orka gå dit :)

Det är så himla roligt där, kör två styrkepass, ett styrkegympa och ett spinningpass.....om jag gått ner i vikt? Inte en chans, det som sitter på mig sitter som berg, har nog snarare blivit större på vissa partier men det är muskler ;) 

Skämt å sido, jag har blivit starkare och det är jag glad för. 

Jag mår bra, jag orkar gå och träna så jag är nöjd. Jag har funderat mycket på det här med hälsan på slutet och kommit fram till att jag måste tycka om mig själv för den jag är.  Jag om någon har gjort allt å då menar jag allt som står i min makt för att gå ner i vikt och jag går aldrig ner i vikt.  Det här gör att jag mår sämre än sämst och vad är vitsen då? 

Nu tänker jag fortsätta tänka mig för vad jag äter MEN jag tänker inte lägga mer energi på om jag går ner eller inte. Nu tänker jag träna på friskis och njuta av livet, jag snart 50 år och jag har rätt tycka om mig själv för den jag är och inte jaga den som jag vill se ut som. Lättare sagt än gjort, jag kämpar med mina demoner alla dagar men på något sätt är det lättare än att jaga en dröm vikt.

Det fina med friskis och svettis är att där står vi, supersmala- tjockisar, ung-gammal, otränade-tränade sida vid sida och tränar. Det är inte folk som går dit för att visa upp sina nya fläschiga träningskläder(de kanske finns de också men de märks inte). I måndags på cirkelgym passet vad det med en ung kille, ca 14-15 år för första gången med rätt så mycket övervikt, han körde passet med oss i "myskläder" och såg ut trivas tillsammans med oss. När jag gick hem till mig så kom kille springandes och hoppade in i en bil samtidigt som han glatt sa - det här var det roligaste jag någonsin gjort! 

Jag blev så glad när jag hörde det, träning ska ge livsglädje och min glädje blev ännu större när jag såg att han var tillbaka i torsdags och tränade med oss igen.

På jobbet har jag börjat jobbat med ett annat uppdrag, jobbar kvar 50% i det förra fram till årsskiftet och går en 4 månaders utbildningen på den andra halvan. Jobbigt värre för utbildningen är på heltid men som sagt man får väl inte mer än vad man tål.....

Blev ingen kort uppdatering men nu vet ni att jag lever och vad som upptar mitt liv och tankar. Nu ska jag återgå till att försöka leva livet, träna på min läxa till mig själv att tycka om mig för den jag är.

"Hating yourself - won´t help you lose weigth"