Har i kväll haft finbesök av min son, Camilla och lille Charlie.

Fast så liten är han inte längre, kryper och far fram sägs det men hemma hos mig kröp han minsann inte.

Hos mig fick han sin första glass och det blev riktigt uppskattat, han gapade ivrigt efter mer och var vi inte snabba nog så blev det ett missbelåtet ljud från honom.

Så roligt att få rå om honom en stund, händer allt för sällan att vi ses men jag vill inte att de ska känna att jag "alltid" är där hos dem. De är en familj och jag är "bara" en farmor, de ska skapa sina rutiner osv.