Har ägnat dagen åt att rensa och städa här hemma, något som verkligen behövdes. Dammråttor stora som tigrar har smugit omkring i mitt hus och lurpassat på mig. Lite lömska har det varit för de ha bara kommit fram och visat upp sig lite hånfullt när solen tittat fram men när solen försvinner så gömmer de sig, så bra att man nästan kunnat tro att de inte finns där alls.

Men idag har de åkt ut, tyvärr inte för gått men för en stund i alla fall. Har bara sovrummet att städa kvar men det tar jag en kväll i veckan, måste få ner gardinerna som hängt där sedan i jul.....för det är ju vår ute nu, skämmes på mig.

Nu i kväll har jag varit ute och sprungit, så himla skönt. Man hinner tänka och rensa tankarna när man är ute och springer. Har lite som jag måste fundera på nu,finns lite beslut som måste tas. De besluten måste jag fatta på bra grunder och jag får inte fatta fel beslut pga feghet. 

Det roliga i den här "kråksången" är att spåtanten som jag var till i fjol förutspådde detta och jag när jag sprang i dag så hörde jag hennes röst i mitt huvud hur hon sa - feghet kan få dig att tacka nej men vågar du så kommer du plocka ner himlen till dina fötter. 

Nu är då frågan, ska jag våga.......

Har också ägnat många tankar till Ted Almgren sedan hans sträcka på stafetten igår. Jag har tyckt så synd om honom och undrat hur de tänkte när de satte honom på första sträckan. Om jag hade varit han så hade jag sovit illa natten före och idag så skulle jag inte ha orkat kliva upp, skjutningen skulle spela upp sig för mitt inre konstant. 

Av hela mitt hjärta så hoppas jag grabben kan komma tillbaka och få upprättelse för jag tycker inte han fick en ärlig chans. Tycker han borde ha fått testa på den här sträckan på WC tävling innan och fått bli trygg i rollen, alt så skulle han inte gått ut första men nu är det gjort och det är bara att bryta ihop och komma igen.

All heder till dig Ted som vågade, skidskytte är en tuff sport.

Nu ska jag nog se lite på melodifestivalen, verkar bara vara mest skit i år men resten av familjen ser ju så.

Idag har jag lärt mig några nya ord/saker

• Affärsplan
• Emissioner
• sluten grupp
• XX-instruktioner
• organisationsplan 

Vad jag ska ha kunskapen till? Det får ni veta senare, trodde ni något annat 

Skulle ge vad som helst för lite lugn och ro, där jag skulle få sova ett par dygn. Fattar inte varför jag är så trött, vaknar rätt pigg på morgonen men energin räcker inte hela dagen. Den försvinner någon gång vid lunchtid och då lyser det system error i pannan på mig.

Har i kväll varit och zumbat och gjort illa mitt knä, hoppas, hoppas att det inte innebär att jag inte kan springa eller zumba mer. Allt detta beror på att jag är för fet......hade jag inte varit fet så skulle mina knän hållit.

Men nu är jag en fetknopp å då händer sånt här.

Har en funderat på en sak en längre tid, jag har gått och retat mig på mitt landsting. De har under förra året använt mina skattepengar till att betala ut ofattbara 220 miljoner till stafettläkare. Hur tänker de? Varför betalar vi inte högre lön till de läkare som kan tänka sig att jobba här i stället, låt dem få Sveriges högsta lön! 

Dessutom hörde jag på radion idag att endast 27% av länets befolkning är nöjd med den sjukvård vi har, skandalöst att de erbjuder sån dålig vård. 

Allt det här har fått mig att fundera på om det är dags att ge sig in landstingspolitiken, skulle verkligen vilja förändra hur vår sjukvårdspolitik bedrivs i länet. 

Men frågan är vilket parti ska jag isf gå med i eller rättare sagt vilket parti skulle vilja ha mig med. 

Ser du det här Sara N så ska du veta att jag har funderat mycket sedan vi pratades vid och som sagt .....jag är riktigt, riktigt sugen på att ge mig in i leken.

Jaha, länge sen jag skrev en rad här men det är ju inget ovanligt numera.

Har varit till Piteå och lekt kökshäxa och varit ute i skidspåret och skrikigt hur de bommat och hejjat på ungarna.

I kväll har jag varit ute och sprungit, så himla skönt men undra just om det är lika skönt i morgon?

Men det är så skönt att springa nu när det är vår i luften, man känner sig fri :)

Ibland så finns det en mening med allt och ibland blir man förundrad över att saker och ting sker här och nu.

Ibland letar man pusselbitar ett helt liv men får aldrig ihop bilden men så en dag så får du en aha upplevelse och pusselbiten är på plats. Den där puzzelbiten som du letat kan vara hur viktig som helst så när den kommer kan den avgöra om det blir glädje eller tandagnissel.

Vad jag förstår så fick sonen en puzzelbit inför JVM, han hittade en avgörande puzzelbit i sitt skytte. Han har tydligen flyttat sin ena fot  10 cm och då fått en annan känsla i sitt skytte. Snacka om att han fick till skyttet vid rätt tillfälle...

Jaha hörrni.....vad ska man säga efter en sån här vecka?

När Robban blev uttagen till JVM så kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig den vecka som jag har fått upplevt. Det har varit en berg och dal bana, måndag med oro, hjärt problem. Onsdag stafettsilver, tordag en 19:e plats och bästa svensk. Att bli 19:e är i min värld en otrolig prestation och svårt att fatta för en bonnkärring som jag.

Han blev dessutom 19:e och var inte nöjd med åkformen.....

Inte kunde jag väl då tänka mig att han idag skulle göra en än bättre placering, kan ff inte förstå att han idag åkte och sköt upp sig till 10:e plats. Han sköt en drömserie, 0-0-1-0, gissa om jag skrek i min tidtagningsbås i Sundsvall.

Så himla roligt för honom, vi fick dessutom ett sms i från honom igår att Madshus gett honom ett par nya skidor igår och jag misstänker att han kommer vårda dem ömt.

I helgen har det även varit skidskytte i Sundsvall och igår gjorde Linda en sån fantastisk insatts. Det var så himla kul att få se henne nöjd och glad. Det värmde ett moders hjärta ska ni veta, jag vill att hon också ska få ha framgång och få se att hon är på rätt väg.

Tyvärr gick det sämre med skyttet idag men vad gör det, hon kämpade på så tappert med skidåkningen och att hon inte gav upp den gör mig så himla stolt. 

Nu är det Wallander på tvn, dags att slappa en stund efter en intensiv helg.

Ja vad säger man efter en sån här dag?

På något konstig vis så visste jag att det skulle kunna bli så här men inte vågat hoppats. För dig som inte är så insatt i mitt liv så tog sonen silver på JVM stafetten i skidskytte. 

När tävlingen började var jag inte så nervös, förste åkaren sköt några bom men lyckades klara sig undan straffrundor och lämnar över som 6:a till deltagare två. Han missar också några skott men lyckas även han få ner alla prickar på båda sina skjutningar och han lämnade över till min son som 8:a. Ska jag vara ärlig så tyckte jag det var rätt skönt att de bommade, hade de lämnat över som 1,2 eller 3:a då tror jag det hade blivit tuffare men det är vad jag tror.

Hur som helst, jag satt på mitt kontor och tittar på hur han åker och så går han in för skjutning som 9:a, börjar med bom, sen träff och en bom igen.....då började jag bli riktigt nervös. Det enda jag tänkte var, gode gud är det någon gång han behöver göra rätt på skjutvallen så är det idag. Väntar nervöst på att han ska skjuta reservskott nr 1 och det blir en träff samtidigt ser jag att de andra bommar friskt. Reservskott nr 2 sitter också och han åker ut som fyra!

Då var jag så nervös att jag tappat känsel i händerna, skulle försöka svara på ett sms från min kollega men det gick absolut inte att svara, hur än mkt jag försökte så blev det bara fel ord. 

Släpper telefonen på skrivbordet och går in till en annan kollega och säger- Jag är så nervös att jag tror jag dör och jag menar det.

Han bara tittar på mig och säger, ligger han bra till för jag missat att kika på skjutningen, mm fyra svarar jag och en skjutning kvar....klarar inte av att se det tror jag. 

Han bara tittar på mig och säger - Idag kommer Robban att klara det, är det någongång han kommer vårda skotten så är det idag. Tillsammans med flera kollegor så såg vi på sista skjutningen, träff, träff,bom, träff, träff. 

Jag kunde knappt andas medan han laddade reservskottet och då gör han det, sätter reservskottet och åker ut som tvåa. 

Min son har skjutit upp sitt lag från en åttonde plats till silvermedalj på ett VM, det är en känsla som så himla svår att beskriva. 

Strax där efter ringer min man och säger precis det jag kände då och ff känner.....vad säger man om det här?

Det är en fråga som gnagt i huvudet hela dagen för mig också och den andra frågan är......när ska jag få tillbaka känseln i handen :)

Det svänger snabbt, i måndags då fick han bryta tävlingen för att han hjärta rusade pga en extra nervbana han har till hjärtat. Då var det inte heller så lätt att sitta hemma i Svergie och inget kunna göra. Att det hände i måndags gjorde ju saken inte lättare idag heller många, många tankar rusade genom huvudet. 

Skulle det komma tillbaka, skulle han orka efter den pers som han gått igenom dagen före, var han mentalt där osv.

Hur som helst, jag är så himla glad för grabbarna att de fick visa vad de kan för om det inte var nog så tog tjejerna silver i deras stafett på fm.

Återväxten är räddad :)

Nu en bild som jag lånat av Linn Adolfsson som är med som ledare.

I morgon kommer jag vara extra nervös, då ska Robban starta igen VM. Denna gång kör han tredjesträcka på stafetten och jag är så orolig att det ska bli som i måndags när han skulle köra stafetten. 

Hans hjärta började rusa och slutade inte, de svenska landslagsledarna beslutade sig för att tvinga honom att bryta tävlingen.....vilket jag misstänker inte var det lättaste att få honom att göra. 

Han mår idag bra och har varit och tränat men det gör mig inte så mycket lugnare men samtidigt måste jag lita på att han vet vad han gör. Det samma gäller landslagsledningen men jag vill ju att han ska få tävla och göra rätt för sig.

I kväll gjorde jag mitt 4:e zumbapass på tre dagar, galet.....roligt och jobbigt men nu ska jag vila mig till söndag kväll.

Nu har jag enorm träningsvärk i rumpan, skönt till viss del men man tycker ju att man kunde få gå ner lite i vikt också med tanke på att jag sliter som jag gör.

Nä nu blir det en kopp te sen ska jag sova och vila bort snuvan