Har varit och dansat zumba, vad annars :) 

Först ett varmt och roligt pass på Fekagården, där står jag ALLTID längst bak tillsammans med min galne vän Christine.  Vågar någon ta våra platser så blir vi lejoninnor, ingen vågar numera sig på att försöka ta våra platser.

Efter fekagårdens pass åker vi, dvs jag och Christine vidare till Forsmo och är med på ett pass till. Då brukar jag stå lite längre fram men Christine står längst bak. Förra gången försökte jag stå längst bak men jag gav upp för det gick helt enkelt inte, jag stod brevid en kvinna som inte en enda gång dansade åt rätt håll. Jag gav upp och gick framåt igen. 

Idag blev jag ombedd av ledaren att stå framme och hjälpa till med korreografin. 

Håll i er nu, jag stod på scenen två gånger i kväll och hjälpte till dansen och som om inte det var nog så stod Christine också där med mig på en låt. Å vet ni, jag var inte ett dugg nervös och jag tror inte jag gjorde bort mig allt för mycket.

Tänk er att jag, en fet,  medelålders, taklös kvinna står och dansa inför en grupp och tycker att det är r o l i g t.

Som tur vad kommer det inte ske fler gånger för det är som min vän Christine sa, nu är risken stor att de som betalat för kursen vill ha pengarna tillbaka.

Hur som helst, jag har haft skitkul i kväll och svettats som en galning.

Idag åkte vi till stugan för att skotta taken, vi hade egentligen tänkt ta med skotern men vi kom iväg så sent så det var lika bra att vi inte tog den. 

Det var inte så mycket snö på taken men det räckte för att man skulle bli svettig i alla fall.  Passade på att ta hem alla sängkläder också, lika bra att ha dem tvättade när säsongen drar igång. Sedan så planerar vi att riva upp alla golv i stugan så då ligger täcken, kuddar och lakan mm lika bra hemma. Lite kul att komma igång med stugan igen faktiskt. Vi gjorde upp en eld i vedspisen och njöt för en kort stund av värmen som spred sig. Så himla kul att få planera lite hur vi skulle vilja göra för att få lite ordning och som vi vill ha det. Stugan är rätt mörk i sig så vi(läs jag) vill ha mera vitt där inne och det kommer jag nog få.  I kväll när vi pratade om stugan så kom vi även på lite andra saker vi ska göra där.

Medan vi stod på taket och skottade kom jag på en idé som jag presenterade för maken, han var väl inte överförtjust över den. Mummlande lite om att det kommer krävas massor med jobb, vi får se om vi får till stugan överhuvudtaget osv. Jag sa till honom, ja ja om ett eller två år kommer du och säga - Vet du, tänk om vi skulle göra på det här viset ute på bron.

Han tittade frågande på mig och sa varför skulle jag säga det? Men jag vet hur han fungerar, saker måste bara ligga för lagring hos honom och sedan pluppa upp som "hans egen idé" .

Stugan kommer vi nog inte kunna vara i sommar eller i alla fall bo i men vem vet, vi brukar ju vara nå jäklar på att jobba när vi sätter den sidan till. Men vi måste hissa upp den och räta upp den då den sjunkit ner lite och är sned. Golven ska som sagt rivas ur och nytt ska läggas in, vi får nog lägga in golvet löst i år och sätta fast det nästa år så det inte spricker. Vi ska göra ett riktigt furugolv som jag ska vitmåla på något vis....har en idé om hur.

Efter att vi varit stugan åkte vi till svärmor och åt middag, därifrån blev det snabbutryckning ner till stan. IBU hade inte godkänt Robbans kopia av passet. In till honom och hämta det, ilfart hem för att scanna in det, fattades bara det också men skrivaren vägrade scanna. Janne får tag på en granne som har scanner springer dit och lyckas få till en bild. Puh, hade vi inte fått iväg den hade Robban inte fått tävla.

Tänk vad snopet, bli uttagen till VM men inte få tävla pga för dålig kopia på passet.

Kom hem från jobbet med en dov huvudvärk idag, vem vill ha huvudvärk på en fredagskväll? Inte jag i alla fall, inte för att jag skulle göra något speciellt men ändå.

Efter att ha ätit tacogratäng till middag så frågade jag maken om vi skulle ta en sparktur med hundarna då det är så härligt vädre ute nu. Efter viss tvekan så fick jag med mig honom men det blev en riktigt lång tur, en och en halv timme. Hundarna var överlyckliga över att få springa, det är svårt att få "fart" träningar framför allt för jämthunden under vintern. Det går ju inte att släppa honom för då drar han till skogen för att jaga, därför är det så skönt när det går att åka spark med honom. 

Nu sitter man här i soffan, huvudvärken är borta och jag har tagit mig ett varmt bad, rätt nöjd med tillvaron :)

Sonen har landat i VM byn, nu är det bara att hålla tummarna för honom..

Det har gått ut varningar för snökaos i helgen, det vore så typiskt när vi beslutat oss för att åka skoter i helgen.

Sitter här i soffan halvsover, är så himla trött. 

Har sovit så himla dåligt sedan jag började äta penicillinet, magen har brakat ihop totalt. Nätterna har varit en enda lång plåga, magen har varit i uppror och värkt. Har ägnat många timmar åt att ligga vaken eller sprungit på toaletten. 

Idag så tog jag  den sista tabletten, hoppas magen lugnar ner sig nu så jag får sova.

Idag så ringde en gammal farbror hit, det var Jannes gamla skidtränare som sett Robban i tidningen idag. Han är idag över 80 år och tränade Janne när han var junior och om jag inte missuppfattat det så tränade han även Billan då.

Den här mannen var så himla glad för Robbans skull, så fantastiskt att få höra att engagemanget inte försvunnit hos honom. I fjol fick Robban dessutom ett pris av den klubb som den här mannen var tränare för, ett riktigt hederspris tittar man på det vandringspriset så kan jag lova er att det bara är "vinnare" som fått det. Hur som helst så himla roligt att han ringde upp.

I natt står mina frukost fraller på jäsning i kylskåpet på jobbet, i morgon blir det frallor till gubbsen. Själv hoppar jag nog, magen har inte pallat något med mjölprodukter den senaste tiden av tidigare nämnda orsak. Men jag misströstar inte, jag ska glädjas åt att de äter och förhoppningsvis gillar frallorna.

I morgon är det fredag....så skönt för jag hoppas få sova ut i helgen. Eventuellt så ska vi ta skotern och åka i helgen. Kanske åker vi en sväng till stugan också....

Den här bilden var i tidningen idag och ett reportage men bjuder på bilden.

Vad gjorde du för ett år sedan?

Jag landade hemma i norrland igen efter att ha varit på tjänsteresa i Stockholm och jag läste boken I´m Ozzy Osborn ......som jag ff har ett kapitel kvar att läsa i :(

Fem snacks du gillar?
Går vin under kategorin snacks?


Fem sånger du kan texten till.

Idas sommarvisa...första versen
Du gamla du fria...nästan hela

Sommartider.....det mesta av den i alla fall.

I natt e ja din.... vem kan inte den?

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär.

Fem? Jag skulle nöja med att flytta till ett varmt land

Fem dåliga vanor.

Äter för mycket

Är för lat
Världssämst på att städa.

Dålig på att umgås med vänner, de få jag har

snarstucken

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa.

Pälsar..opraktiskt
Bikini ute på allmän badplats...bara för att skona andra
Kroppstrumpa....se ovan

Tävlingsdräkt ala skidåkning.....yes vilken succé det skulle bli...not!

Stövlar som hon i Pretty Women

Fem saker jag inte skulle köpa:

Päls

skryt bil

träningsmaskiner.....kommer aldrig bli använda

Körtkort för att köra släpvagn :)

VHS filmer....jo jag är antik men lite hänger jag med

Fem favoritleksaker.

datorn

Mobiltelefonen
Stickorna

Min man...nae vänta han kommer först
Joggingskorna.....om det nu är en sak

Fem personer jag vill se göra den här utmaningen

Linda, Cami sen vet jag inte fler 

Dags för att skriva några ord men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Dagarna går och jag blir bara gamlare och gråare för var dag som går.

Men en sak som är härlig är att det är ff ljust när man kommer hem från jobbet, nåja det skymmer. När jag kom hem i kväll frågade maken om vi skulle ta hundarna på en promenad innan vi lagade mat, han ville ta vara på ljuset. Klokt, vi gick en ganska lång skogspromenad, Foxy fick springa lös och hon hittade en älg att spåra.......ville inte alls bli kopplad igen.

Idag blev det Björn Ferrys laxlåda igen, vi formligen älskar den och den går så himla snabbt att laga. 

I morgon sätter sig Robban på bussen och åker på VM äventyr, tänk att min lilla grabb ska vara med på något så "fint" :) 

Nu ska vi inte ha allt för stora förväntningar på honom, han är där för att lära och huvudsaken han kommer hem och är nöjd med sin vistelse och sin insatts.

Igår bakade jag(och en kollega) brända bullar till semlor åt gubbsen på kontoret, de blev så glada och inte blev det sämre av att de kunde få göra sig en semla idag också.  Tror att jag fick några pluspoäng av dem och jag tänker krusa dem lite till på fredagsmorgon för då tänker jag bjuda dem på nybakta frukostfraller. Jag tänker faktiskt sätta en kalljäst deg och ta med på jobbet grädda dem på jobbet. 

Fredagsmacka alá Bettan ska de få, gubbsen. 

Håller på att bli ett nervvrak, så himla jobbigt att sitta på hemma plan och ha barnen tävlandes på annan ort. 

Jag sliter så ont med att få inte veta, inte se hur det går. Sonen har gjort en bra insats i två dagar, stafetten igår sköt han felfritt och även hans kompisar så det blev guld för dem.

Några skrev igår att de förstår att jag är stolt efter medaljen och det är klart jag är men jag är alltid stolt oavsett hur det går. Idag så körde Linda sin första tävling på nästan två säsonger pga sjukdom, hon har väl gjort någon enstaka som jag då inte minns. Även denna gång startade hon efter att ha varit sjuk en månad, tyvärr blev det lite för mycket bom idag men hennes pappa säger att hon åkte bra. Tror ni att jag är mindre stolt över hennes resultat bara för att det inte blev en framskjuten placering? 

Nä det är jag inte, inte en sekund heller utan snarare tvärt om. Jag vet medaljens baksida, hur många timmar som krävts för att nå ett mål, vet hur mycket de pressar sin kropp för att nå ett mål. Alla har vi olika mål och delmål, att nå ett delmål är precis lika mycket värt som att nå ett stort mål. 

Linda har nu nått ett mål att få tävla igen och personligen tror jag att vi kommer se en utvecklingskurva även på henne. 

Robban sköt bort en silver medalj idag men vann ett brons, det är inte illa det heller. Han är en ren träningsprodukt med många mål. Han har verkligen jobbat sig upp till den idrottsman han är idag och en sak är säker han vill nog mer än vad han presterade idag.

Kort sagt jag är stolt över att de orkar träna och att de gör det av egen vilja, att de sen lyckas det är bonus för mig som mamma. 

Tack alla mina ungar för att ni ger sån glädje

Idag har jag funderat mycket på vad som är lycka, kärlek och vad det är som gör att det som en gång var underbar kärlek förvandlas till något jobbigt ja till och med till hat?

Det som gjort att jag funderat på detta är att ett bekanta till oss har bestämt sig för att separera. Så tragiskt när en fin familj måste splittras men precis som jag sa till henne i morse så vet jag om någon vet precis hur mycket hårt arbete, frustration och försoningar samt tårar som ligger bakom ett sådant beslut. Den som tror att beslutet om att skilja sig är enkelt beslut bör nog tänka en liten stund till.

Men tillbaka till det jag skrev från början, vad är det som gör att kärleken dör i ett förhållande? Jag ingen "sanning" i varför det blir som det blir. Men hur man än vänder och vrider på det så är det fortfarande samma människa som man en gång i tiden hade kunnat gått till månen för att få en sekund med just honom/henne. På något sätt så blir den personen med tiden någon "annan". 

Jag misstänker att när man skaffar barn så tappar man bort sig själv och varandra i vardagens alla måsten, jag vet ju själv hur lätt det är att prata om praktiska saker medans viktiga saker om varandra blir osagda. Man tar varandra för givna mm

Jag ser ju här hemma nu när vi är på två att vi hade väldigt lite att prata om, ovant att vi skulle prata om oss och inte bara om praktiska saker kring barnen.

Naturligtvis så påverkas ett förhållande av yttre saker som sjukdom, ekonomi men visst är det konstigt att praktiska saker är viktigare att sköta om än sitt egna förhållande?

Min familj är nu nere i Torsby, Junior SM går av stapeln, klubben har väl några som kan lyckas där ibland min egen son. Kommer vara grymt nervös på hela helgen, stafett i morgon, masstart på lördag och distans på söndag så någon av dagarna borde han väl kunna åka och skjuta bra. Men jag tar inte ut något i förväg, det hade tyvärr tidningen här hemma gjort men den tidningen har inte han fått se :)

Per aspera ad astra

"Mot stjärnorna genom svårigheter"