Har idag tänkt på alla människor som finns runt mig och hur duktiga de är. En av mina kollegor har slutat röka, när jag frågade henne hur det går så svarade hon med ett leende....Det går skitbra. Blir så glad för hennes skull och avundas hennes styrka. 

Blev också så glad för min dotters skull idag, hon skrev för körkortet och klarade det. Nu återstår bara uppkörningen så har hon sin frihet, friheten att åka vart hon vill och inte behöva vara beroende av oss föräldrar för att komma dit hon vill. 

Har insett att jag från och nästa vecka är dels titellös och rotlös på jobbet. Jag har skämtsamt sagt att min titel t.o.m sista september kommer att vara bihang eller sidekick. Tycker det känns konstigt att jag ska vara på en arbetsplats och inte ha ett arbetsrum, dator eller telefon. Det känns på ett sätt som om jag inte finns men framför allt att jag inte behövs. Situationen känns nästan som när jag var på KBM på slutet, skillnaden var att jag då hade alla verktyg men inga arbetsuppgifter. 

Jag vill göra rätt för mig och nu känns det som om jag inte kommer att få göra det.

När jag satt på jobbet idag så blev jag så sugen på morotskaka så i kväll när jag kom hem så var jag tvungen att baka en. Behöver jag säga att den var god? Medan kakan kallnade tog jag mig i kragen och stack ut och sprang. Men gud så tungt det gick idag men man kan kanske inte förvänta sig något annat när det var en veckan sedan sist.