26 år blir min dotter idag, grattis fina du!

Vi syns senare idag 

Ibland måste man glädjas åt det lilla och det tänker jag göra idag för idag har jag 

• kommit i en jacka strl 38 !! ......hör och häpna
• kommit i en av barnen gamla uppvärmningsdress strl M( och den var inte ens tight????)
• åkt 2 mil skidor i ....ovan nämda(dvs varit en mycket dålig reklam för klubben)
• glatt mig över att sonen ledde sin startsträcka i SM stafetten och sköt fullt, tyvärr blev de fyra efter tre sträckor.
• lagat en god linssoppa som räcker till några middagar i veckan
• planerat nästa veckas middagar, smalt och gott ska det bli :)

Som sagt en bra dag

Den senaste tiden har jag varit energidränerad, har inte haft ork till än det en än det andra. 

Men i kväll så var jag på gymmet och kände...." I'm back" efter en dryg vecka så gick mina löpintervaller lätt igen. Så enormt skönt och den känslan har jag haft på jobbet också idag.

Måste få berätta något sött som hände på mitt jobb i veckan, en ung kille kom till med mig ett papper som skulle skickas in tillsammans med några kvitton. Han undrade hur han skulle få in det till rätt ställe och han undrade också hur man fick tag på kuvert,"ber man om att få ett på posten?" 

I sånna situationer är det svårt att hålla sig för skratt men lika svårt är det för unga att förstå hur hederlig gammal postgång fungerar som det är för en äldre människa som aldrig sett en dator att förstå att man kan skicka e-post.

Jag fick förklara väldigt detaljrikt för honom hur man får tag på kuvert och frimärken.

Kan förövrigt berätta att jag kommer få en härlig träningsvärk i rumpan i kväll 

God natt på er!

......kanske någon undrar?

Och det kan jag tala om för er, jag stickar, river upp och stickar och river upp. Vet inte hur många gånger jag börjat med mitt objekt och nu är det mycket nära att jag ger upp. Inte riktigt min stil men vad gör man om man är dummare än tåget?

Var på gymmet i kväll och det var nästan tomt eller rättare sagt det var normalt med folk där. Medans jag sprang mina intervaller så slog det mig, de som avlagt nyårslöftet om att börja ett nytt liv 2013 hade försvunnit.

Skönt tycker jag för man har fått väntat precis hela tiden vid olika maskiner, naturligtvis vill jag att de där människorna ska träna men man vet ju redan när man ser dem att de inte kommer vara kvar om en månad.

För att man ska lyckas måste man ha ett driv, en vilja och en målsättning. Inte minst måste man ha uthålligheten och det är väl den som först försvinner för dem som försvinner nu. 

Nu ska jag se på tv, såg att det var en ny dansk serie på fyran som jag ska se om det är något att se.

För övrigt börjar jag bli jäkligt bra på att springa intervaller på löpbandet   

Ibland kan man hinna med hur mycket som helst på en dag. 

Har jobbat 12 timmarsdag, gick lite tidare på jobbet för att hinna med mer tänkte jag. På eftermiddagen kom hefen förbi och undrade om jag ville jobba över, funderade en stund men tackade sedan ja. Det kommer bli fint att ta ut dessa timmar i vår, kanske man kan använda dem och åka och hälsa på en lite bebis och busa med farmors hjärta.

När jag kom hem från jobbet så var jag så trött men övertalade mig själv(var inte så svårt) att ge mig av till gymmet. Svårt att förklara att när man är så trött att man inte orkar stå på benen men ändå kan få ny energi av att träna men så är det. Sprang mina intervaller på löpbandet och blev så härligt trött, en trötthet som samtidigt ger energi. När jag hade sprungit fem intervaller så tog det emot men då gäller det att fokusera, fokusera på varför jag gör det, vad jag vill uppnå. Sista intervallen då ville jag kräkas för så trött var jag men det skulle ju inte göra sig så bra på gymmet :)

Skrattade så jag höll på dö på jobbet idag, en kollega kom och frågade en annan kollega om en person - Du vet hon som man kan tro är  dyslektiker? 

Min kollega så mycket frågande ut - Nä det vet jag inte vem det är

- Jo men hon som är så sjukt smal

- och dyslektiker?

- Nä smal och dyslektiker är ju samma sak säger han och kommer på att det är inte det, - Fan anorektiker menade jag  

Det är det små guldkornen man få glädjas åt.

..... har hänt här, varken på bloggen eller i mitt liv.

Å ena sidan är det ju bra för då kan ju inget dåligt ha hänt heller :)

jo förresten jag vann 150 kr på postkodlotteriet och det är ju inte helt fel:)

Sedan i augsti har jag kämpat tappert om jag får säga det själv med träning och min vikt, jag har satt mål och ännu flera mål för att vara ärlig. I lördags så nådde jag faktiskt två av dem och idag har jag varit och gjort min belöning för det. Denna gång var det två vikt mål som jag fixade, i lördags hade jag gått ner så jag passerade en gräns som jag satt för att jag ska börja springa igen utan att förstöra mina knän och det slog jag med ett kilo, det kilot gjorde så jag nådde mål två. 

Igentligen så borde jag ha firat dubbelt men vet inte vad jag ska fira med mera än det jag gjort idag. När jag fick frågan vad jag skulle fira med så svarade jag lite skämtsamt - flera intervaller och det kommer det bli :)

Att jag lyckas komma dit jag är nu med vikten är svårt att beskriva för i så många år har jag kämpat och åter kämpat för att lyckas. Naturligtvis så har min homeopat ett finger med i leken men den senaste tiden har jag inte tagit någon medicin från honom för att jag mår så bra.

En rolig sak som hände  i morse så var det första gången på många, många år som jag stoppade linnet i n n a n f ö r mina jeans och tog på ett skärp. Visst det hänger och dinglar ff massor på min buk men inte lika mycket som förr.  Mening är att jag ska bli mera fit med tiden när de sista 7,5 kg  tränas bort, när de är borta så ligger jag precis som på gränsen till normalviktig men lite borde väl ha byggds om till muskler så det kan jag acceptera.

Nä nu är ni nog less på mitt skryt men jag tänker i alla fall säga att jag är rätt stolt över min resa som inte är riktigt slut än.

Ibland så tar man ut glädjen i förskott och det var vi nog många som gjorde idag. 

Sånt är livet ibland och nu ska jag vara riktigt tråkig och säga att man kan alltid lära sig något av det....

Min son tävlade idag, vi fick rapporter om att han gjorde en bra första skjutning och åkte skidor rätt fort. Skjutning  nr 2 gick inte fullt lika bra men han åkte skidor bra. I mål var han endast 7 sek efter segraren, äntligen skrev jag på facebook för inte kunde jag ana vad som skulle komma sen.......han blev diskad för att ha åkt fel. Nu var han inte ensam om det utan även ettan och ytterligare en blev diskad. Rätt ska vara rätt hur mycket det än må svida och att man kan leta felet hos andra, ska man tävla så ska man vara sportslig. Tyvärr så kommer det troligen i morgon starta  andra som också åkt fel och borde blivit diskad men de hade "turen" att inte bli uppmärksammad. Nu kan jag inte med säkerhet säga att det är så för jag har bara andra hands information och är inte ens på tävlingsplatsen(obs inte min son som sagt detta)

Personligen så tycker jag att ska rätt vara rätt då ska alla få sitt straff. Vad det gäller min son så har han nog lärt sig en läxa, att säkerställa att han vet bansträckningen och jag har lärt mig att "inget är klart förrän den feta damen sjunger" 

Sist men inte minst, jag tar inte min sons parti men jag lider med honom. 

Nog om detta.

Har i alla fall varit på en underbar skogspromenad idag så nu är batterierna laddade igen. Tänk vad en promenad kan ge eneri, tystnade, skogen och bara vara. Hoppas hinna med en till i morgon innan jag åker till lägenheten igen.

Körde även mitt styrkeprogram jag kan göra här hemma idag, kände att jag blivit starkare sedan jag gjorde det senast. 

I morgon är det dags för ytterligare ett intervallpass på spinningen och det kan jag lova er att det känner man sig riktigt död efter......iaf direkt efter sedan är man så dj*la stolt över att man överlevt det.

Trevlig lördag på er!

Ibland så känner jag mig så liten, okunnig och hjälplös......

Inte på ett sätt som gör mig värdelös utan på ett annat sätt men vet inte hur jag ska förklara det. 

Vet inte hur jag ska beskriva känslan men jag ska försöka

I mitt jobb så möter jag så sårbara människor som behöver mig, min styrka, energi och min förmåga att coacha dem och det tär emellan åt. Möter människor från alla samhällskick, det kan vara fd högre chefer eller en narkoman som har lämnat det livet bakom sig. Oavsett vem som sitter där så vill jag tro att jag behandlar dem lika, att jag ser det bästa hos dem och fram för allt att jag ser människan. Jag vill tro att jag emellan åt är en bra coach och att jag kan bli dra till att förändra någons möjligheter att få tillbaka liv. Att jag kan dra i "handbromsen" när någon har för bråttom och att jag har förmågan att ingjuta mod i den som inte riktigt vågar. 

Ibland lyckas man med sitt uppdrag och då blir jag så glad för den individen men när det inte lyckas det är då jag känner mig lite, okunnig och hjälplös. Men nu är det inte så livet fungerar för det mesta men dessa människor behöver verkligen få lyckas. Fast å andra sidan är det inte lätt att jobba med dessa människor för de säger t.ex att de inte ska jobba för mycket så de ska bränna ut sig igen och det första de ofta gör är just att jobba mer än de klarar av   å så får man börja om sitt coachande på ruta ett igen och troligen igen och igen innan poletten ramlar ner...

Jag vill och behöver vara stark för min egen och deras skull och jag tror vi alla behöver ta till oss dessa ord