Ibland så känner jag mig så liten, okunnig och hjälplös......

Inte på ett sätt som gör mig värdelös utan på ett annat sätt men vet inte hur jag ska förklara det. 

Vet inte hur jag ska beskriva känslan men jag ska försöka

I mitt jobb så möter jag så sårbara människor som behöver mig, min styrka, energi och min förmåga att coacha dem och det tär emellan åt. Möter människor från alla samhällskick, det kan vara fd högre chefer eller en narkoman som har lämnat det livet bakom sig. Oavsett vem som sitter där så vill jag tro att jag behandlar dem lika, att jag ser det bästa hos dem och fram för allt att jag ser människan. Jag vill tro att jag emellan åt är en bra coach och att jag kan bli dra till att förändra någons möjligheter att få tillbaka liv. Att jag kan dra i "handbromsen" när någon har för bråttom och att jag har förmågan att ingjuta mod i den som inte riktigt vågar. 

Ibland lyckas man med sitt uppdrag och då blir jag så glad för den individen men när det inte lyckas det är då jag känner mig lite, okunnig och hjälplös. Men nu är det inte så livet fungerar för det mesta men dessa människor behöver verkligen få lyckas. Fast å andra sidan är det inte lätt att jobba med dessa människor för de säger t.ex att de inte ska jobba för mycket så de ska bränna ut sig igen och det första de ofta gör är just att jobba mer än de klarar av   å så får man börja om sitt coachande på ruta ett igen och troligen igen och igen innan poletten ramlar ner...

Jag vill och behöver vara stark för min egen och deras skull och jag tror vi alla behöver ta till oss dessa ord

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under julledigheten har vi haft så kallt och jag har länge saknat en varm mössa. Tog tag i saken och stickade inte en utan två stycken. Har snöat in på norsk mönster så det blev modellen Valdres. Mössa nummer ett Och så nr 2, tyvärr så har jag a...

made by Storbettan och John blund/tomten önskar er en god jul ...

Det trodde nog inte många, att jag skulle plocka upp bloggen igen . Men det tänker jag göra fast nu kommer den handla mer om min fritidssysselsättning. Garn och stickning, långt inom mig döljer sig en dröm om att få ha en egen lite fritidsgarnbutik...

För ett år sen var jag så sjuk men hur sjuk förstod jag inte då. Nu ett år senare har jag börjat ta tillbaka livet igen. Men det kan jag lova er att den dagen i mars när jag hade en misstänkt infarkt men som tur var inte var det. Den dagen satt ja...

Det senaste halvåret om inte längre än så har jag varit sjukt, sjukt trött. Minnet har stundvis varit helt borta, jag har levt som i en dimma. Tröttheten har inte gått att sova bort, vissa dagar har jag varit så utmattad å trött att jag mått illa.  ...