Direktlänk till inlägg 26 september 2011
Ibland händer det mer saker än vad man vill vara med om och idag var det en sån dag.
Dagen började lungt, jag ¨åkte iväg för att klippa mig. In på jobbet och gjorde lite förberedande arbete inför morgondagens tjänsteresa. Vid tvåfikat så ringde min telefon, min medryttares mamma. Emelie hade åkt av hästen och var uppe i skogen, hade ont i ett ben och hade svårt att går....hästen hade naturligtvis skenat hemåt.
Kastade mig i bilen, ringde maken som också kastade sig i bilen. En av mina grannar hade sett hästen komma skenande sadlad och utan ryttare så de tog bilen och åkte upp i skogen, hämtade hem tjejen. Vilka grannar jag har, ska gå dit i morgonbitti och tacka dem av hela mitt hjärta.
Maken och jag möttes hemma, då hade tjejens farfar också kommit. Mycket tårar för hon hade riktigt ont i ett ben men hon var mest bekymrad över om hästen gjort illa sig eller om några grejor gått sönder. Hade hästen gjort illa sig så hade han fått skylla sig själv!!!!!
Har nu i kväll fått höra att hon har en spricka i benet och ska gå med gips i fyra veckor och vet ni jag är glad över att det "bara" blev ett benbrott för det hade kunnat gått riktigt illa.
Har dessutom fått titeln tokig av maken i kväll, ifs inte svårt att få den titeln om är jag. Var på zumba i kväll igen fast på ett annat ställe än vad jag är normalt, där var också en tjej som jag brukar prata med på mina normala träningskvällar.
Både hon och jag har blivit zumba beroende men hon är lite mera nere i zumbaträsket för hon har gått 50 gånger :)
I kväll frågade hon om jag ville hänga med på en dubbel nästa måndag, dvs vi tränar först på ort ett och sätter oss i bilen och åker till nästa pass på ort två. Jag sa JA utan att tveka, råkade nämna det för maken när jag kom hen och då utbrister han......Har du blivit tokigt?
Jag sa JA med ett leende på läpparna för är det inte värre att vara tokig så kan jag vara tokig varje dag.
För ett år sen var jag så sjuk men hur sjuk förstod jag inte då. Nu ett år senare har jag börjat ta tillbaka livet igen. Men det kan jag lova er att den dagen i mars när jag hade en misstänkt infarkt men som tur var inte var det. Den dagen satt ja...
Det senaste halvåret om inte längre än så har jag varit sjukt, sjukt trött. Minnet har stundvis varit helt borta, jag har levt som i en dimma. Tröttheten har inte gått att sova bort, vissa dagar har jag varit så utmattad å trött att jag mått illa. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
|||||
|