Igår när det var 40 minuter kvar av arbetsdagen kom ett mail, en "inbjudan" till möte.  I mailen stod det- Du är härmed kallad att inställa dig för informations möte från divisionen. 

Visst lät det inbjudande? Inte så svårt att räkna ut vart hän det lutade. Kl 13.00 idag kom då VD och handhälsade, beklagade sig att han var tvungen att säga upp personal pga arbetsbrist, inte på bara ett ställe utan två arbetsplatser. 40 personer blev i en enda mening arbetslösa. 

Nu hade jag räknat ut det redan vad som var på G, hade på morgonen gått till AF skrivit in mig, bokat möte. Hade även hunnit ringt till TNS och hört mig för om jag står kvar hos dem. 

Ni behöver inte vara orolig för mig, jag reder mig. Har redan satt  några bollar som ska rullning, vem vet det löser sig kanske snabbt. De finns de som kommer få det värre.

Värst är det för mina kollegor, mina gubbs, men det ska uppstå ett nytt företag som ska anställa 20 personer......men trots det så kommer det vara 20 som blir utan jobb.

Svamligt inlägg det här men huvudet värker och jag är så grymt besviken på min arbetsgivare, mina chefer som ljugit mig/oss rätt i ansiktet och bara ger sin personal 40 minuter att ställa in sig på dåliga besked från ena dagen till den andra. 

MEN jag tänker inte slås ner av detta, jag är starkare än dem!

Men glad påsk på er alla så där i sista minuten :)

Själv har jag tagit mig en riktig latar helg och då menar jag att jag har latat mig, har inte ens gått på mina älskade zumbapass. Efter att ha haft en sjuk gubbe här hemma så känner jag att musten gått ur mig,maken har varit sjuk i 3 v och hostat som en galning. Innan dess så hade han hög feber så han har snurrat som en propeller i sängen, det har inneburit att jag sovit mycket dåligt.

För en tid sedan pratade jag med en kompis om hur snabbt vi tar till oss när någon säger något negativt om oss.  Visst är det konstigt att 100 personer kan säga tusen bra saker om oss och så kommer en enda person och säger en liten negativ sak. Visst vi har hört de positiva sakerna men det är den enda negativa ordet som får golvet att rämna under oss, den får att tvivla på vår förmåga fullständigt.

Jag är precis lika dan själv, jag kan älta om och om igen vad jag kunnat göra annorlund och om personen har rätt osv. Varför gör jag det, när det egentligen är de positiva sakerna som jag ska till mig och växa med? 

Läste Jag är Zlatan i helgen och jag måste säga att jag imponeras av honom, han är så annorlunda mot mig själv. När jag möter motgångar så tänker jag - Det där ska jag inte göra för jag är inte bra på det. Han är tvärt om, ju svårare saken är eller ju mer någon säger att han är dålig på det desto mer vill han visa att han kan. Tänk om jag vore lite mera som han......

Jag har alltid i hela mitt liv känt att jag måste vara duktig på saker för att göra dem eller att känna mig godkänd  även som vuxen.  Jag känner mig ofta eller alltid värdelös, jag har stora krav på mig själv och när jag gör det så blir det ofta att jag inte ens prövar för jag kan ju inte.

T.ex känner jag är helt värdelös på att ha ordning och reda, min nära har kritiserat det många gånger. Det innebär att jag helst inte vill att någon ska kliva in i mitt hus, blir så himla stressad bara vid tanken att någon ska besöka mig och se min röra. Även om jag har städat och plockat som en galning i flera dagar så sitter det där innanför pannloben hela tiden. Där för bjuder jag sällan hem människor för jag vet hur dålig jag är på att städa, hur stressad jag kommer vara över mitt fula hem. Nu var det här bara en sak, så här fungrar jag i allt.

Det finns bara en sak som jag som vuxen gett mig in i och accepterat att jag inte kan och att jag ska göra det med glädje utan krav på mig själv. Det är zumban, jag är långt, långt ifrån duktig där men eftersom jag gick in med den inställningen så har det gått lättare än vanligt att acceptera att jag inte kan. 

Med tanke på hur jag funkar och min kunskap inom zumba och dans så är det svårt för mig själv att fatta att jag numera står längst fram och kör passen. I onsdags körde jag t.o.m en låt själv, det mina vänner är ofattbart så här i efterhand men jag blev överrumplad av ledaren och hann inte tänka när hon sa. Bettan du kör den här för jag måste vila.

Kontentan av mitt svammel är att jag önskar jag vore mera som Zlatan, knyter näven och säger - Jag ska visa dej(eller mig själv) att jag kan istället för att inte ens pröva pga att jag dömt ut mig själv redan för att jag inte kan.

Det är kanske läge att uppdatera lite.....

Det har varit mycket i helgen, har haft en riktigt mysig, jobbig eller rättare sagt super jobbigt.

En "gammal" pluggar kompis kom hit i helgen och bodde över, hon skulle hjälpa mig i tidtagningen på SM.et så nu har hon sett mitt kaotiska hem. 

Det var så enormt kul att få jobba med henne, det bara flöt fram och inte en enda protest fick vi in....otroligt! Det brukar hagla in proteter mot än det än det andra. Många skratt blev det under tre dagar, tillsammans med detta gäng gubbar som satt i kuren tillsammans med oss.

Ni om inte kom på SM:et ni har missat en super, super häftig folkfest, har aldrig och då menar jag aldrig sett så mycket folk uppe på vår stadion. Det är lätt att tro att det bara var folk där under Helenas tävling men så var inte fallet. S U P E R K U L!

Tack alla ni som kom, hoppas ni uppskattade skidskytte lika mycket som jag gör. 

Förövrigt har jag varit supertrött idag men som tur är det kort vecka denna vecka.

En kompis till mig fotade massor under helgen, Katarina Norström, http://katarinanorstrom.se hon har varit så snäll att hon gett mig lite bilder från helgen på en son som fick med sig ett SM silver. Tyvärr hade hon missat att min dotter även var med så därför finns det inga kort på henne men det kommer flera tåg. 

Tänkte bjuda på några bilder som Katarina fotat.

Sonen på väg ner från skjutstadion, häftig bild med min vackra stad i bakgrunden

Ser ni stavarna? Vilken levande bild på sonen inför stående skyttet

Ståskytte, need I say more?

Bästa vänner, klasskompisar och 1:a, 2:a och 3:a i loppet, ser ni den glädje som skiner om dem?

Trött men nöjd!

En glad, trött funktionär i smurfmössa, guess who?