Denna dag har jag knappt sett något annat än tvättstugan. Ingen kan ana vad mycket tvätt det kan bli efter en veckas läger och då ska ni räkna på två personer.

Nu får tvättmaskinen ledigt en vecka för Linda har åkt på prao på skidskyttegymnasiet här i stan. Det innebär att hon kommer hem på torsdagkväll med en ny trunk med svett tvätt :) Troligen hänger Robban med hem också, gissa vad han då kommer ha med sig hem?? Den måste vara klar till på lördagkväll för söndagmorgon åker han på en veckas snöläger med skolan.

Har dock hunnit pratat med Hasse idag, måste ju höra hur det är med lillprinsen:)

Charlie har enligt honom blivit bättre på att andas själv, när vi var dit i fredags behövde han hjälp med 66% att syresätta sin kropp. Idag hade han bara behövt 26% hjälp och när Camilla har honom på bröstet så kan de sänka ytterligare 16%.

Han är en riktig kämpe och som alla andra nyfödda så går han ner i vikt de första tre dagarna. Det känns jobbigt med tanke på att han är så liten ändå men sedan ska det väl vända. 

Camilla mår också bättre enligt Hasse och det är jätteskönt att höra. Min sonahustru är en otroligt fin tjej och jag är så glad att min son träffat henne. Hon har kämpat så tappert under graviditeten och framför allt den sista veckan innan de beslutade att göra kejsarsnitt.

Tack till er båda för den fina gåvan ni gett oss andra i familjen. 

Igår var jag och gratulerade min son till att han blivit pappa, grattade även honom till att han nu fått ett livslångt ansvar. Ett härligt ansvar med allt vad det innebär, nattvak, oro, trötthet när de är sjuka osv.

Idag för 25 år sedan fick jag mitt första barn, min son som igår blev pappa. Så idag ska jag gratulera honom på hans dag. 

Min son som alltid har sagt att det är ett straff som kille att fylla år i november, hur kunde du planera så illa sa han ofta. 

Han menade att han alltid fick titta på sina vänner när de fick börja göra något, köra moped, ta körkort, gå på krogen. Nu har den killen fått en son dagen före sin födelsedag :)

Nu var ju BF beräknat till 1 januari men allt i livet går inte att planera och allt går inte på räls.  

Att min till ytan tuffe son blivit pappa är svårt att greppa men jag om någon vet vilken fin kille det finns under ytan. 

GRATTIS på födelsedagen!

Har varit och tittat på en fantastisk liten varelse, mitt barnbarn :)

En liten stund blev nog rätt länge misstänker jag för vi tappade bort tid och rum, stod bara där och kikade på Charlie.  Att han skulle vara liten visste jag redan men så liten?? 1540 gram är litet och så sööööt. Janne och jag fick äran att få se honom först, bara tacka och ta emot.

Arg blev han när han blev väckt för blöjbyte, han riktigt skakade av ilska fast på ett sött sätt.

Välkommen till familjen Charlie :)

Hur mycket av vår vakna tid planerar vi inte? Vi planerar och fixar för att allt ska bli så bra som möjligt, så även jag.

Ibland så spelar "vår herre" oss ett spratt och slänger ut ett "fälleben" för oss så oavsett hur bra vi planerat så blir det ibland inte som vi tänkt. 

Nu är fällebenet utfällt och nu är det bara att hålla tummarna att allt går vägen.

Så mina vänner, stanna upp lev i nuet och våga njuta av livet för oavsett hur du planerar så kanske blir det inte som du tänkt.

Carpe Diem

Det är tufft att vara praktikant......undra hur det blir när man får ett fast jobb :)

Jag har fullt upp på mina dagar och tiden bara flyger iväg.

Idag var jag i alla fall lite tuff och sagt till att det är dags för dem att börja fundera på om de vill ha mig kvar eller inte. Så nu är bollen i rullning men tänk om de säger...nä du duger inte.

I kväll är det slappning på hög nivå, maken och jag är ensamma hemma och inga körning till och från träningar. 

Därför blir det inget långt inlägg så....see you!

På min arbetsplats är det mycket män och det präglar diskussionerna där.

Sedan jag kom dit så har det normala diskussionen varit älgjakt, ett samtalsämne som jag inte är särskilt intresserad av.

I en månadstid har det varit detta man pratat om så idag blev jag riktigt förvånad när jag kom in i fikarummet och de pratade on något helt annat,snöskotrar, även det ett ämne som är mig totalt ointressant.

Jag blir lika förvånad varje gång de pratar om något som jag kan delta i så på mina fikaraster blir det mest att jag sitter och lyssnar. Fast idag så åkte jag ner på stan på min lunch, alla mina arbetskamrater inom mitt kompetensområde var ute på resor så jag orkade inte sitta och lyssna på gubbarnas surr.

I morgon så åker ungarna på läger i Hede, det kommer att bli tyst här hemma. Bara maken och jag, undra vad vi ska göra?