Nä det blev inget jobb för mig idag. Har legat vaken mesta delen av natten och haft kvävningskänslor, täppt i näsan och halsen, snoret droppat som ur en rinnade kran, 

Ögonen har kliat så det hängde stora påsar under ögonen, såg inte klok ut.

Så när apoteket öppnade stod jag där utanför likt en a-lagare och väntade. Köpte mina tabletter och sprang till bibblan och lånade deras toa, där kände jag mig än mer som en beroende när jag skyndade mig att kasta i mig tabletten. Ville verkligen få i mig tabletten så snabbt som möjligt och 30 minuter senare så började jag kunna andas igen och ögonen slutade klia.

Vet inte när jag blev så här sjuk en vår och det är så tråkigt för jag älskar våren, att få vara ute och jobba i trädgården men som det är idag drar jag mig för att gå ut.

Hur som helst, i kväll kommer lite ägg och då ska jag kläcka fram lite kycklingar. Ser verkligen fram emot det, har aldrig gjort det.

Snor, snor och åter snor....så ser min vardag ut idag. 

Det här måste vara en allergi för det känns inte som en förkylning, nässpray funkar inte och ögonen svider.

I morgon måste jag åka och köpa medicin så jag blir pigg, åh blir så less jag som hade kommit igång med träningen.

Har nu varit i Gävle och intervjuats, så nu har jag huvudbry. 

Jag känner mig så f e g, vet inte om jag klarar det här jobbet om det blir mitt samtidigt som jag känner en lockelse till utmaningen. 

Kan för övrigt meddela att maken tycker jag är galen som överhuvudettaget funderar på att säga nej om jobbet blir mitt.

Nu ska jag ta och vila mitt trötta huvud och ladda för att åka tillbaka på jobbet i morgon., ska tydligen vara någon fackinfo.

Löördag, underbart och dessutom en lördag utan krav :)

Började morgonen med en långfika framför tvn och efter det så snörade jag på mig skorna och gav mig ut på en springtur. Uti skogen sprang jag och hunden, för första gången i år med lätta steg eller rättare sagt lättare steg än de andra gångerna. Hade nog nästan klarat milen runt 60-65 minuter OM jag inte fått värdens kramp på baksidan låret. Krampen gjorde att jag fick gå en par km uppför och gå uppför går sakta.....

Men jag är supernöjd med att faktiskt fått till min första mil och lite mer för första gången den här säsongen.

Nu ska jag snart slänga in plankstek i ugnen, blir go middag idag, sedan ska vi ev åka upp till svägerskan och fira henne några veckor försent. Hon fyllde 50 i början av april men vi har inte kommit iväg dit då maken varit sjuk mest hela tiden. 

På tal om fylla år, idag fyller Robbans tjej 18 år så därför passar jag på och utbringar ett fyrfalldigt leve för henne. Hurra , hurra, hurra, hurra !

I morgon måste jag göra klar mina drivbänkar och sedan ska jag förbereda lite packning. Ska iväg till Gävle på intervju på måndag och tisdag och jag är så himla nyfiken på vad det ska leda till:)

Vaknade med en ruggig huvudvärk i morse och att den kom var inte oväntat med tanke på allt som händer runt mig just nu. Det blev att vila och ta det lugnt, finns inte så mycket mer man kan göra förutom att äta medicinen då förståss.

Var in med maken till sjukhuset på eftermiddagen, han är ju inne på sin 11 eller 12 v som sjuk och nu var det dags för läkarbesök igen, vet inte vilket i ordningen. Förra gången fick han penicillin den här gången fick han kortison, så nu hoppas jag verkligen att han blir pigg någon gång så jag får lite gjort.

Medans han var på sjukan åkte jag och köpte mig ett par nya springskor, fick så ont i fötterna igår och när jag tänkte efter så insåg jag att de skor jag har är urgamla. Fick tag på ett par riktigt bra till kanonpris så jag slog till.

De som känner mig vet att jag har svårt att inte testa saker direkt, jag kunde naturligtvis inte låta bli att ge mig iväg på en joggingtur i kväll. 

Jag kan lova er att det var som att springa på bomull trots att stegen var tunga. Var lite orolig för skavsår men mina x-socks är fantastiska så det blev inga :)

Däremot är så besviken på att jag inte har något klipp i benen, kondisen är det inget fel på men springer med snigelfart. Har tappat 90 sek per km under vintern, trodde att jag skulle behålla lite i alla fall med zumban men där har jag bedragit mig själv rejält.

Nu ska jag springa någon vecka för att få till löptekniken sen ska jag följa ett program för att få tillbaka förmågan. I fjol sprang jag milen på 60-65 minuter nu får jag till 6,5 km på 60 minuter så skärpning krävs från min sida.

Känner mig så här

Idag så gick klocka sååå sakt på jobbet och när jag hade som mest tråkigt då fick jag ett meddelande

- kom hit å ät lunch vet ja!

Det var från min fantastiska, galning till kompis där av rubriken, vi är ett par obildbara dårar på zumban. Så himla kul jag har tillsammans med henne. 

Hemma hos henne var det så välstädat och fint så när jag kom hem till mig själv höll jag på dö av chock. När ska jag lära mig att plocka undan efter mig? Fick ett ryck och plockade lite men det gick snabbt över, tror jag måste ta mig en vecka ledigt och städa riktigt. M E N det finns så mycket annat roligt som jag vill göra i stället.

Som nu i kväll har jag varit ute och sprungit, första skogsturen på länge. Tungt, tungt var det men nu är det så himla skönt att ha gjort det. KM tiden var väl inte så imponerande idag men det kommer, det kan jag lova er för nu ska det springas lite oftare. Det är så underbart att ge sig ut i skogen och springa, idag såg jag förresten en mård som orädd satt på vägen....tills den såg min hund.

Nu väntar en skön dusch.

När vardagen är vanlig och grå, har sin gilla gång med jobb, hem och är lite stressig då hör jag mig själv emellan åt klaga över att det finns för lite tid. Fast det finns inget som jag gillar så mycket som när jag har häcken lämpligt full på jobbet. 

Nu har cheferna klippt bandet med oss, inga uppdrag eller uppgifter ges till oss som inte sitter på heltidsuppdrag och nu om något så klagar jag. Dagarna blir så oerhört långa och t r å k i g a !

Skulle ge vad som helst för en grå vardag igen.

Jag har inte hört ett enda ord från min närmsta chef sedan han rinde upp mej och sa - Tjeeeena, läget? Han har inte skickat mail ingenting.... Tro nu inte att det bara är till mig pga jag skällde ut honom, nä han har inte hört av sig till någon på kontoret.

Aja, har en gubbe hemma igen. Han har nu varit sjuk i mer eller mindre 10-11 veckor, konstigt att sjukvården inte kan hitta något fel på honom. Han är så slut och ner gången, ni som känner oss vet hur mager han är normalt och nu är han ännu mindre. Igår skickade jobbet hem honom, trots att han var hemma förra veckan och under hela den här perioden inte varit på jobbet mer än 3 v.

Nu ska jag beställa resa och boende till min intervju, börjar bli nervös nu för vad jag gett mig in på.

Jag har bestämt mig att jag ska bli starkare, mentalt!

Jag tänker inte låta den här processen som pågår runt mig dra ner mig! Jag tänker ta chansen att växa som människa.

Ett led i detta har varit att läsa Mia T bok, självkänsla nu och skapa mig en "jag är bra bok" och ett affirmation.

Jag vet med mig att jag har dålig självkänsla, jag misstänker att några kanske inte märker det utan tänker att jag är en stark person. Men så är inte fallet alla dagar, rätt ofta så tycker jag inte att jag har något värde. 

Men det ska det bli ändring på nu.

Nu ska jag skriva lite i min bok, där ska jag skrivar några saker om något som varit bra idag, som jag är tacksam för och några saker jag kan behöva hjälp med.

En sak som jag kommer skriva där idag är att jag är så tacksam över alla vänner jag fått det sista året. Jag har fått så många nära vänner genom zumban, alla bidrar till att ge mig en nytändningen som jag behövde i mitt liv.

TACK till er som förgyllar mitt liv.