Är det någon annan än jag som ofta känner att det här fixar jag inte?

Blir så besviken på hur jag sätter upp hinder för mig själv, så fort jag får en uppgift så sitter det en lite djävul på min axel och viskar till mig...å det där tror du att du klarar av??

Varför gör jag så här mot mig själv? För när jag väl börjat med uppgiften så visar det sig ofta att den inte var allt försvår utan till och med ibland skit enkel uppgift men jag hade gjort det till att bestiga Mount Everest.

Sedan igår har jag gruvat mig för att ringa ett telefonsamtal, gjort det till ett stort problem. Snopet la jag på och konstaterade att det var inget problem, jag fixade det. När ska jag lära mig att lita på min kunskap och kompetens?

Mitt största hinder är jag själv....

Nu ska jag stax börja oroa mig för hur jag ska klara av att ta tid på SM, tänk om jag gör något fel :) Tänkt om Ferry inte får någon slut tid ....  

 

Madde

26 mars 2010 10:09

Det är oftast så att de största hindret är en själv. Men det är bra att man är medveten om det för då kan man jobba på att försöka bli bättre på att låta bli att måla upp hinder som inte finns. DU bettan helgen kommer gå strålande och Ferry kommer få en bra sluttid!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under julledigheten har vi haft så kallt och jag har länge saknat en varm mössa. Tog tag i saken och stickade inte en utan två stycken. Har snöat in på norsk mönster så det blev modellen Valdres. Mössa nummer ett Och så nr 2, tyvärr så har jag a...

made by Storbettan och John blund/tomten önskar er en god jul ...

Det trodde nog inte många, att jag skulle plocka upp bloggen igen . Men det tänker jag göra fast nu kommer den handla mer om min fritidssysselsättning. Garn och stickning, långt inom mig döljer sig en dröm om att få ha en egen lite fritidsgarnbutik...

För ett år sen var jag så sjuk men hur sjuk förstod jag inte då. Nu ett år senare har jag börjat ta tillbaka livet igen. Men det kan jag lova er att den dagen i mars när jag hade en misstänkt infarkt men som tur var inte var det. Den dagen satt ja...

Det senaste halvåret om inte längre än så har jag varit sjukt, sjukt trött. Minnet har stundvis varit helt borta, jag har levt som i en dimma. Tröttheten har inte gått att sova bort, vissa dagar har jag varit så utmattad å trött att jag mått illa.  ...