I min plan att gå på diet ingick av steg på julafton och juldagen men inget mera förutom julbordet med jobbet då. Hade planerat det riktigt noga, sett till att jag hade allt jag behövde för att fortsätta som planerat efter dessa två dagar. Men när jag gick och la mig på juldagen satt det en liten djävul på min axel, han sov med mig hela natten och det första han sa på morgonen till mig var...

- Du kan vara nöjd nu, du har gått ner i vikt så ät och njut idag också.

Försökte slå bort honom(jo det var en han) men han satt envist kvar på väg ner till köket.

Men jag vann första ronden, åt min frukost enligt planen men han satt ff på min axel och tjatade om att jag kunde unna mig ditten och datten.

Tog mej en kaffekopp och satt mig och läste en tidning, i tidningen var det en artikel om en kvinna som gått ner 57 kg med samma metod som jag och därför började jag läsa. Det stod en mening där som fick mig att vakna upp och verkligen försökte slå bort "djävulen" på min axel. Att det som är så enkelt kan vara så svårt men samtidigt enkelt på en och samma gång.

Det är bara JAG som kan bestämma hur jag vill ha mitt liv, det var den meningen som fick mig att vakna upp ur mitt ömkande över att inte få äta som min hjärna ville. Det är ingen som hindrar mig från att göra det jag vill men ändå så gör jag inte det JAG vill innerst inne. Det är bara JAG som kan bestämma om jag ska vara smalare eller tjock i framtiden. Har jag kommit så här långt så kan jag kämpa några veckor till tänkte jag.

Jag lyfte den där lilla djävulen i nackskinnet å slängde ut honom och tog kommandot över MITT liv. Visst ibland kan jag höra honom väsa i bakgrunden men då slår jag dövörat till.

Det är jag som bestämmer över mitt liv!  det ska bli min devis för framtiden och den här söta saken ska stanna ute i snödrivorna!!!