Mötte en kvinna, hon böjde huvudet ner mot asfalten men precis när vi stod bredvid varandra så tittade hon upp och mötte min blick. 

Det var i just det där ögonblicket som jag skämdes över att vara människa, det gjorde så ont att se henne och jag förstod varför hon böjde ner huvudet. 

Kvinnan jag mötte hade troligen blivit bränd, hennes ansikte var förstört men det fanns en stolthet i hennes blick när jag mötte den. Just då när våra blickar möttes var det nog jag som mådde sämst.

Vad ger en annan människa rätten att förstöra/radera ut en annan personlighet?

Sedan jag mötte henne så har jag funderat på hur man är funtad som kan göra något dyligt mot någon som man en gång älskat?