Direktlänk till inlägg 18 november 2011
Mötte en kvinna, hon böjde huvudet ner mot asfalten men precis när vi stod bredvid varandra så tittade hon upp och mötte min blick.
Det var i just det där ögonblicket som jag skämdes över att vara människa, det gjorde så ont att se henne och jag förstod varför hon böjde ner huvudet.
Kvinnan jag mötte hade troligen blivit bränd, hennes ansikte var förstört men det fanns en stolthet i hennes blick när jag mötte den. Just då när våra blickar möttes var det nog jag som mådde sämst.
Vad ger en annan människa rätten att förstöra/radera ut en annan personlighet?
Sedan jag mötte henne så har jag funderat på hur man är funtad som kan göra något dyligt mot någon som man en gång älskat?
För ett år sen var jag så sjuk men hur sjuk förstod jag inte då. Nu ett år senare har jag börjat ta tillbaka livet igen. Men det kan jag lova er att den dagen i mars när jag hade en misstänkt infarkt men som tur var inte var det. Den dagen satt ja...
Det senaste halvåret om inte längre än så har jag varit sjukt, sjukt trött. Minnet har stundvis varit helt borta, jag har levt som i en dimma. Tröttheten har inte gått att sova bort, vissa dagar har jag varit så utmattad å trött att jag mått illa. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 |
17 |
18 | 19 | 20 |
|||
21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
|||
28 | 29 | 30 |
|||||||
|