Vilken helg, jag har varit glad, arg eller rättare sagt förbannad, trött, uppspelt ja allt på en och samma gång. 

Vi har haft JSM i helgen och i vanlig ordning så tog jag tid....har sagt upp mig från den uppgiften  i framtiden!!

Lovade en hetsig ordförande att det var skottpengar på honom om han kom in i tidtagningskuren och bad om resultatlistor INNAN vi hunnit gå igenom dem. Tror ni han höll det??? Nej inte då, körde ut honom med dunder och brak och då slutade han komma in i huset MEN stoppade in huvudet igenom fönstret och sa - Kan jag ha prisutdelning nu?? Å andra sidan gjorde han inte det så många gånger...........

Där av ilskan-förbannadheten och tröttheten osv

Det som gjort mig glad är att Linda kommit in på skidskyttegymnasiet, vart får jag inte säga ännu men det kommer, jag lovar. Kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över hennes kamp för att komma tillbaka. 

Tänk att det funnits läkare och sjukgymnaster som sagt att det inte fanns annat val än att lägga av för henne. Det har inte varit lätt, det har varit stor frustration och krävt mi massor med styrka, vilja och pengar att komma tillbaka dit hon är idag. 

Ibland har vi misströstat och inte trott på henne och hennes vilja, ibland har det krävts en "uppsträckning" eller en rejäl peppning för att få henne motiverad igen men i mitt  hjärta har jag aldrig tvivlat på att det skulle gå.

Troligen finns det människor där ute som inte tycker att hennes resultat är bra nog för hon återfinns inte bland toppgänget men hon har vunnit den största vinsten av alla, hon kan idrotta igen. Vissa har redan nu uttryckt sig som att hon inte kommer att få gå på den "fina" skolan men vad gör väl det? Hon kommer få en tränare som tror på henne, som vill ha henne på skolan. Bättre kan man inte få det, tänk att hamna på en skolan på "nåder".....

Köpte henne en blomma igår med en sten, på den stenen står det dream. Genast jag såg blomman så tänkte att den ska hon ha till sin lägenhet. När jag gav den till henne så sa jag till henne att den enda som kan se till att hennes dröm blev uppfylld var hon själv. 

En sak är säker, trots att det kommer bli otroligt tomt här hemma när Linda flyttar så skulle jag inte vilja få det ogjort. Hon ska göra det hon drömt om i så många år, utvecklas som idrottskvinna. Fungerar det inte så är det inte värre än att flytta hem igen. 

Hur det gick för sonen i helgen kanske någon undrar. Han har haft bättre dagar i skidspåret, han kommer troligen att vara i sitt livsform nästa helg tror han själv i alla fall. 

Jag är så stolt över dig Linda och vad du åstakommit så långt, det kommer jag alltid vara!