Idag har jag verkligen fått vet att jag har ett huvud, vilken gräslig huvudvärk jag haft idag. När jag vaknade vid tre tiden i natt så trodde jag det skulle explodera men ändå så åkte jag iväg för att hämta dottern när hon kom hem från Finland. Huvudet dunkade och jag kände hur illa jag mådde, visste inte hur snabbt jag skulle ta mig hem och få i mig några värktabletter. Somnade om men vaknade med samma dundervärk på morgonsidan.

Det fanns inga möjligheter att ta sig till jobbet så det blev till att sjukskriva sig.

Så smått började jag inse att jag hade hjärnskakning, därav min massiva huvudvärk.

Ett problem med att jag inte kom in på jobbet idag är att jag inte kommer iväg till Stockholm ikväll. Så jag har jagat en läkare som kan skriva ut ett läkarintyg så att jag kan få tillbaka biljettkostnaden. I morgonbitti så ska han ringa, hoppas nu att de kan göra det i efterhand.

Annars har det inte hänt så värst mycket här idag. Alexandra var hit och red min häst idag, så kul att få se honom ridas av någon annan. Han är så enormt duktig, synd bara att han har en klant till ägare som inte klarar av att sitta kvar på honom.*S*

Nu ska jag ta en kvällspromenad med min hund, hon har suckat ett antal ggr idag för hon vill verkligen ut och röra på sig. Annars gillar hon nu att det börjar bli vår, ligger som en klubbad säl tillsammans med katten på de solfläckar som bildas  på golvet.

Ska också försöka göra i ordning tidtagningsprogrammet inför nästa helg, behöver byta programvara och importera alla namn till datorn. Usch vad jag gruvar mig för tävlingarna, varför tog jag på mig att ha huvudansvaret???

Jaha säg när saker och ting går som man tänkt sig. Idag hade jag ridlektion, allt började bra. Lurade honom att stå stilla och för första gången i mitt liv så kom jag upp på hans rygg utan någons hjälp. Blev så jäkla glad, ett steg närmare att han är en ridhäst.

Tyvärr var det lite små halt i paddocken men lektionen gick kanon bra ända till sista minuten av lektionen. Skulle trava honom på fyrkantsspåret, när jag tappade balansen och stigbyglarna. Stigbygeln slog troligen till honom och han blev rädd och började galoppera men en matte som hängde och slängde på hans hals. Det oundvikliga skedde, jag åkte i marken med en rejäl duns.

Konstigt nog blev jag inte rädd men rejält mörbultad känner jag mig nu. Det enda jag hade i huvudet var att jag måste upp på honom direkt. Så någon minut senare satt jag på honom och travade igen.

Tyvärr kommer jag nog inte på något jobb i morgon, måste försöka komma till kiropraktorn. Jag som skulle till Stockholm på konferens i morgon em men hälsan är viktigare än en resa med projektet.

Idag har det mest varit oturens dag, maken har varit och hjälpt sommargrannen med att av verka lite runt han sommarstuga. När han kom hem nu i kväll inser han att han tappat bort sin mobil. Den ligger troligen nedtrampad i snön, vi har gått där och ringt med min mobil men det hörs inget. Bara att köpa en ny.

Barnen är på väg hem, har precis passerat Haparanda. L ringde hem idag och var så glad. Hon hade gjort en kanontävling och fört upp sitt lag på stafetten till en andra plats, åkt in 56 sekunder. Så roligt för henne, hon har haft en sån jobbig säsong i år med sjukdom mest hela tiden.

Over and out för i kväll.

Sitter här på tu man hand, barnen fortfarande i Finland och maken har åkt i väg och ska hjälpa en sommargranne att hugga ner några träd.

Tänker försöka utnyttja min egna tid till att försöka skriva en ansöka till ett jobb som jag tänker söka. Är så förundrad över att det ska vara så svårt att skriva om sig själv, säga att det här är jag duktig på. Jag har en känsla av att alla andra är duktigare än mig, kan mera saker och framför allt har det mera självförtroende än vad jag har.

När jag tänker så är det svårt att skriva så att jag sticker ut från mängden, jag måste nu skaka av mig den känslan och jobba fram den starka, drivande kvinnan som jag vet finns gömd någonstans.

Vet inte hur många gånger jag tänkt tanken hur min nuvarande arbetsgivare har vågat sätta mig som ansvarig att driva ett projekt om 82 miljoner?! När ska de komma på att jag är fejk? Att jag bara är en vanlig, enkel bondjänta från Helgum?

Nåja på något sätt har jag alltid lyckats få jobb (lurat någon att tro på mig?) och kommer nog att hitta något även denna gång.

Idag känns det som om det gått i hundra knyck. Började en tidig morgon, när jag läste tidningen hittade jag en tackbox. Maken ringde och kollade om den fanns kvar och vi slog till och köpte den. Vid 10-tiden var vi på vintermarknaden, gick runt och köpte med oss lite potatis hem. In en snabbis på granngården och handla ett nytt halsband till min hund. Handlade lite mat och snabbt i väg för att hämta takboxen.

Vid 12.30 var vi hemma igen och beslutade oss för att åka till stugan och börja riva ut vår vedspis. Den vi har nu ryker in så enormt, nu ska den ut och in med en ny.

Håller nu tummarna för att det ska bli bättre, J ska ev åka dit nästa helg och ta bort tegelstenarna så att vi kan sätta in den nya.  J´s pappa har byggt stugan och även då murat in spisen. Under hela han livs tid var han aldrig känd för att göra något ordentligt, han skulle alltid göra det klart sen. Men nu vet vi att han gjort något ordentligt, spisen satt som berg. Vi slog och slog innan vi fick loss den.

Direkt efter att vi varit i stugan åkte vi till min svärmor och fick en god middag där. Jag fick även min födelsedags present av henne. I veckan började hon en datautbildning för Sr, så vi fick hjälpa henne lite med hennes läxa. Tycker det är så kul och lite sött att hon vill lära sig använda IT men just nu är det mest bara rörigt för henne.Men vem minns inte när man satte sig första gången vid en dator och musen inte gick dit man vill, minns hur rädd jag var för att ha sönder något   

Pratade med barnen idag och det hade gått bra för dem. L hade blivit 9:a av 18, hon var så nöjd och det ska hon vara med tanke på att hon inte kunnat träna eller tävla något i vinter. Hon har varit sjuk mest hela vintern. R hade skjutit sin första 0 på stå så kul, tyvärr så hade han fått 4 bom i första skjutningen och var besviken. Men även han har varit sjuk mest hela vintern och ska vara nöjd tycker jag. Första nollan på stå skyttet ska firas när han kommer hem igen. I morgon är det staffet och det såg de fram emot, så håll tummarna för dem.

Nu ska jag bara sitta och ta det lugnt framför tvn.

Trots att jag är så enormt trött så vaknade jag tidigt, ytterligare en nackdel med min sjukdom. Känns som om jag vaknar av att ett löv faller, stackars J som försöker vara så tyst han kan men alltid lyckas väcka mig ändå. Men det är så skönt att veta varför, förr var det mera stressande att vakna och vi båda var irreterade över att jag inte kunde sova. Nu är det bara att gilla läget, tyvärr är det ju så också att de gånger jag verkligen kan sova så är jag så trött att jag sover så hårt att jag är tröttare än innan jag somnade. Nä nu får det var slut gnällt, gilla läget var det.  

Sitter nu framför tvn med en kopp kaffe, läser tidningen och njuter av tystnaden. När jag hör att det börjar röra sig på övervåningen ska jag bjuda maken på fika på sängen. Det kan han vara värd då han har huvudansvaret här hemma på veckorna.

Funderar på att börja så lite blomfrö idag, tomaterna sattes för någon vecka sedan. Längtar tills jag kan få vara ute och jobba i växthuset och blomsterrabatterna igen, då lever jag till fullo. Har köpt nästa alla fröerna men lite fattas fortfarande så något besök till på handelsträdgården behövs.

I dag kommer en vän hit från Stockholm och ska stanna i en vecka, naturligtvis så ska jag vara i Stockholm nästa vecka...ödets ironi.

Vilken härlig eftermiddag det blev.

Tog en promenad med hunden till Långsele, tog mig dryga timmen. J mötte upp mig där när han slutade jobbet. Handlade och sedan åkte vi hem, köpte lax och västerbotten ost. Är barnsligt förtjust i ungsbakad lax med västerbottenost täcke och inte var det mindre gott idag heller.

Innan middagen blev det en ridtur med Manga, idag var en av de dagarna man drömmer om som ryttare. Vilken känsla, den här dagen vill jag inte vara utan.

Dessutom är jag rätt stolt över mig själv, en gammal kärring som rider en unghäst. Visst har jag haft hjälp att rida in honom men ingen kan ta ifrån mig att jag varit delaktig i hans inridning. Det finns lite krut kvar i tanten än i alla fall.

Pratade med sonen i kväll och han var lika talför som vanligt inför en tävling. Brukar reta honom för att han är framtidens Stenmark, det enda han säger Ja när man frågar något. Gick det bra på färjan- Ja, gick det bra att skjuta -Ja ..osv

Så har jag då jobbat klart för den här veckan, så skönt.

Ska jaga lite dammråttor uppe i sovrummet men sedan ska jag ta min hund med på en lång promenad. Tyvärr snöar det, hade hoppats på riktigt fin solig dag men jag misstänker att min hund är glad i alla fall över att få komma ut.

Sedan ska jag nog försöka hinna med min häst också, han har haft en lååång och vilsam vecka utan krav från mig eller maken.

Sitter och funderar vad maken och jag ska hitta på, barnen är i Finland och vi är för ovanligheten skull ensamma hemma. Behöver jag säga att det är tomt här, så ovant det känns.

Tänker bjuda på ett kort på min min häst där han stod installad hos en kusk för inkörning. Det är latt att tro att djur inte har och kan visa känslor, tycker att den här bilden visar på hans glädje över att se mig igen efter 3 veckor. Som vanligt ser jag inte klok ut på bild men gillar bilden skarpt, blir så varm i hjärtat av att se den.

Idag har jag jobbat hem ifrån och det är så skönt, njuter varje minut jag får vara hemma.

Idag har inget stort hänt i mitt liv det har varit fullt av jobb, inget annat.

Eftersom jag i höst kommer vara utan jobb igen så är det dags för att börja leta nytt men det blir nog inte så lätt när arbetsmarknaden ser ut som den gör.

I kväll hittade jag ett att söka men tyvärr är det i Stockholm, tror att jag ska söka det i alla fall. Behöver komma igång med att skriva "säljbrev" igen, jobbigt men sånt är livet.

Jag vill inte ännu längre bort från familjen och mina djur men har nog inget val om jag får ett jobb i Stockholm. Mår illa vid tanken på att jag kommer att måsta sälja mina hästar och min hund.

Usch det här lät deppigt värre men så känner jag mig inte, jag vill tro att det kommer att ordna sig även för en trött gammal sliten gumma.