För vilken fredag i ordningen vet jag inte att sitter jag här och har inte druckit en droppe. Nu menar jag inte att jag haft problem med alkoholen men jag tror nog inte jag är ensam om att på fredagkvällen ta ett glas vin till middagen.

Men jag har inte smakat en droppe sedan nyårsafton och innan dess hade det nog gått 3-4 månader sedan sist, ingen lång tid men tillräckligt länge för att kännas långt. Ingen uppoffring heller för den delen, mår super bra.

Har som tappat "behovet" av att ta ett glas "bara för nöjes skull" , har i höst sett en väns förfall på nära håll. Har sett hur alkoholen förstört så mycket, sett hur starkt behovet att få dricka är. Att man är beredd att offra allt för att få ta ett snabbt rus, för jag tror inte den här personen dricker för att det är gott utan bara för att få ett rus.

Alkohol är en starkt beroende framkallande drog och det förfall jag har sett är så skrämmande för mig. Därför har jag inte haft behovet av att ta ett glas vin, varken för sällskap eller avkoppling. Naturligtvis kommer jag att gå på fester, det kommer komma dagar när jag sitter ner i soffan efter en hektiskdag och tar ett glas för avkopplingens skull men jag kommer nog aldrig göra det utan att tänka på hur illa det kan gå. 

Alkoholen dödar empatin, förmågan att ta vara på sig själv och förmågan att ta kloka beslut.  Alkolism är klassad som en sjukdom men det är en sjukdom som man själv kan välja om man vill bli botad ifrån, ingen kan tvinga dig att ta emot hjälp eller medicin.

Tänk vad många barn som blir besvikna på sina föräldrar i kväll pga alkohol, det finns några i kväll som kommer tappar en anhörig pga alkoholen. 

Med det här inlägget vill jag varken moralisera eller fördöma någon, har ingen avsikt att någon ska känna sig utpekad, jag vill inte påstå att jag är någon bättre människa än någon annan.

Jag ville bara berätta att jag har fått mig ett rejält uppvaknande i höst och värdesätter mitt liv på ett helt nytt sätt.

Ser fram emot morgon dagen med skräck blandad förtjusning, ångrade mig i samma stund som jag sagt ja.....

Ni kanske undrar vad jag ska göra, jo jag ska vara barnvakt till lille Charlie :) Å självklart så ser jag fram emot det jättemycket men man har ju glömt hur det är att ha hand om småbarn. Tänk om jag inte klarar det, tänk om han grinar hela tiden, fast det är inget problem han älskar att åka vagn å jag gillar att gå så det är en bra kombo.

Mest är jag nog orolig för att han inte ska ta flaskan men å andra sidan är han hungrig så äter han nog. En sak är säker jag är riktigt stolt över att fått frågan och inte tvekar jag att ställa upp och hjälpa dem så de får lite kvalitetstid. De ska ut och åka skoter en sväng, sa dock till dem att de inte får åka allt för långt bort så de kan komma hem om det inte fungerar. 

Idag har min dag varit lite mera normal, bestämde mig tidigt i morse att inte gräva ner mig. Min dag skulle bli en bra dag oavsett vad som hände. 

I kväll så ska vi inte åka på någon dans, har ett vitlöksmarinerat kött.....ingen kommer vilja dansa med oss på grund av vitlöksdoften   . Till efterrätt blev det en klassiker, marängswiss....eller hur det nu stavas.

I morgon kommer nog nya kort på en liten kille men idag bjuder jag på ett nytt från förra helgen.

En trött Charlie fasters knä..