Har de senaste dagarna fått höra att jag måste träna på att ta mig ur mina konfortzoner.

I kväll när jag var ute och sprang så försökte jag tänka igenom vad det är som hindra mig att göra det. Därför bestämde jag mig direkt att steg ett var att börja direkt med att ta tag i att göra det som är obekvämt. En vanlig kväll i kväll brukar jag nöja mig med att springa 6- 7 km, bekvämt och bra. Kräver ingen större ansträngning från mig men från och med nu så är det minst milen som gäller! 

Jag vet att jag kan saker men vågar inte tro på mig själv, min chef sa till mig igår att ibland måste man låtsas att man kan och sedan förvåna sig själv med att man kunde det. Men hur gör man det?

När jag blev uppsagd från mitt förra jobb fick jag stöd av en fantastisk coach som stärkte mitt självförtroende enormt mycket. Den känslan skulle jag vilja få tillbaka igen för den har försvunnit nu. För det finns inget som kan kicka igång mig som när jag lyckas, det är ett glädjerus....tyvärr händer det för sällan.

Nej nu är det dags att krypa till kojs ska upp tidigt och skjutsa Linda till bussen i morgon. Kl 7.00 åker I 21 IF ner till Sysslebäck för att tävla.