Idag funderade jag på att packa ihop och gå från mitt jobb. Allt var bara för mycket, jag stod utanför porten och funderade en och två gånger innan jag gick in och upp för trappan till mitt kontor. Det är så svårt att motivera sig att göra saker när man inte förstår vad det är man förväntas göra.

Tänk er att jag strax innan hade varit på ett säljmöte där chefen sitter å säger, E är den bästa ni kan få, hon är som gjord för det här uppdraget osv. Prestationsångesten kryper under skinnet, hjärnan skriker fly medans tider är och man är förundrad över att människan inte hör att han ljuger så bra min chef. Samtidigt så satt jag å tittade mig omkring å försökte se den han pratade om för det var ju def inte mig...

Nä det är nog lika bra att kasta in handduken innan de inser vad de anställt :)

Jag kommer förresten få nytt kontor nästa vecka, då jäklar ska det göras lite kvinnligt  . Ska åka och köpa lite blommor, tror inte det finns en enda blomma på hela kontoret.