Försöker sova ner en duracellkanin, har fått förmånen att ta hand om mitt barnbarn och han vill INTE sova. Det är ju fotboll på tvn och sedan kan man få busa med farmor.

Det är ett mycket snällt barn som älskar att få hoppa och studsa men nu är farmor tröttare än barnbarnet. Han har fått hoppa och studsat så mycket att jag är slut i armarna och är mör på benen och magen där han hoppat som en galning.

Han sitter rätt lugnt hos "farfar Janne" men så fort han ser mig då ska det hoppas.

Fick nyss ett sms från hans mamma som undrade om det gått bra, jo då men han sitter uppe och ser på fotboll svarade jag :) 

Vi får se hur länge han sover i morgon nu, en sak är säker jag har glömt hur låst man är av småbarn. Har också hur mycket grejor man drog på för att åka någonstans. Barnvagn, skötväska, leksaker extra kläder och bilbarnstolen, inte var det mycket till ledig plats i min bil när jag hämtat honom inte.

Snart så har den lille krabaten somnat, har vyssat honom i barnvagen medans jag skrivit detta och nu verkar det som om han tänker sova.

När jag var ute och gick med honom en sväng idag så fick jag en sån frid i själen. Det är det här livet handlar om, familjen.

Tänk vilken lycklig människa jag är, har fått träffa en underbar man som stötta mig i vått och torrt. Fyra fantastiska barn och nu ett barnbarn, jag vill inte byta mitt liv mot alla pengar i världen.

Nu sover duracellkaninen och det ska jag nog göra också om jag ska orka med honom i morgon också.