Vissa kallar mig synsk men jag kallar det magkänsla, den är mig till hjälp i mycket i livet. Misstänker att magkänsla bygger på erfarenheter man gjort i livet fast samtidigt minns jag att när jag var barn kunde jag "se" vissa saker innan de skedde. Det var ofta jag visste att en viss person skulle komma på besök, eller att andra saker skulle ske. 

För det mesta så är min magkänsla bra att ha, har tagit många beslut med hjälp av den. Men ibland är den också jobbig att ha t.ex när jag söker jobb eller varit på anställningsintervjuer. Vet inte hur många gånger jag varit på intervjuer och när jag gått därifrån har jag vetat om jag ska få jobbet eller inte eller egentligen är så att jag vet innan jag går på intervjun hur det kommer att bli . För några månader sedan var jag på en intervju och jag visste när jag gick ut att det här blir det inget av, trots att jag gjort en bra intervju. Det konstiga är att jag kände när de tog beslutet om att jag inte längre var aktuell. Dagen efter ringde de och sa "vi hade ett möte igår innan lunch och tyvärr så måste vi meddela att tjänsten gått till en annan sökande". Jag kunde ju inte svara att det vet jag redan utan jag fick humma med för annars hade jag blivit tvungen att förklara hur jag visste.

Nu har jag sökt ett par jobb och tyvärr så är känslan att det är meningslöst arbete jag lagt ner på ansökningarna men det kan jag ju inte säga till a-kassan och AF. Gissar att jag skulle få en sådan där snygg vit skjorta av dem då :)

I veckan som gick visste när min dotter körde upp, trots att hon försökt lura mig med att det skulle ske en annan dag.

Det kanske är så att jag ska börja ett liv som häxa :) som tur är så ser eller hör jag mindre saker nu än tidigare. En annan dag ska jag berätta för er om en lite grå gubben som jag sett i vårt hus eller om när det bakas tunnbröd ute i min fallfärdiga bagarstuga. 

Trots allt kan jag inte låta bli att tycka det är intressant, någonstans finns det en önskan om att våga släppa fram mera av detta inom mig men frågan är om jag vågar.

Medan jag bakar kanelbullar står tvn på i bakgrunden och där går nu "Doctors"

Var tvungen att lägga ifrån mig allt och bara sätta mig ner och titta på programmet. Först trodde jag att jag hört fel för inte kan väl en 94- årig kirurg fortfarande operera? 

Men det gjorde han, vem av er vill bli opererad av en 94-åring? Jag tror inte jag har tilliten till honom i alla fall. En tanke som slog mig var att de kanske inte talade om att han var med på operationen och kom in senare när patienten sov, det är liksom svårt att protestera då. Med det menar jag inte att han inte kan vara duktig trots sin ålder, karln hade ju byggt ett två våningshus själv när han var 80 år   

Nu var det en 94 årig träninglegend som var där och han sa både ett annat som var sant. Bland annat sa han " Att dö är lätt men ett liv måste du förtjäna och det kräver arbete" De orden sa han till en överviktig ung tjej som ville gå ner i vikt. Tycker att det var sant, det är lätt att äta sig till döds men för att få ett bra liv måste jag jobba hårt på det varje dag, göra rätt val osv.