Äntligen börjar Linda bli piggare, håller tummarna att det verkligen är så. Tänk om hon kunde få bli riktigt bra och fick träna och framför allt inte missa skolan på halvtid.

Igår var min kompis Elizabeth här, har precis åkt till tandläkaren. Hon behövde få sova över här då hon skulle till bettfysiologen. Elizabeth och jag träffades när vi var barn på ett läger. Eftersom vi hade samma namn drogs vi till varandra, bestämde oss för att bli brevvänner när lägret avsslutades, för så var det man höll kontakten när jag var ung :)

Att vi har hållit kontakten i alla dessa år är inget jag ska ta på mig äran för, all kredit till dig Elizabeth!

Under alla år som de bodde i Stockholm och jag hade fullt upp med att ta hand om barn så låg det ofta ett roligt brev eller vykort i min brevlåda från henne. Tack vare hennes enträgenhet så har jag fått varit med om allt som hänt i hennes liv, när kärleken kom in i hennes liv, sorger, resor runt om i världen mm.

Nu har de flyttat hem till Ö-vik, tagit över hennes föräldrahem. Det borde göra att vi träffas ofta men så är inte fallet. Åter igen är det mitt liv som sätter stopp för det, så länge mina barn bor hemma så kommer deras intressen alltid att gå i första hand. Men vi kommer nog att träffas mer och mer vad tiden lider och precis som vi sa innan vi skildes i morse, facebook finns och det är vi så tacksam för. Där kan vi bjuda lite på vårt liv, vad som händer och hur vi mår.

Tack för alla år du orkade Elizabeth, det är sann vänskap!  Vänskap som jag inte kunnat leva upp till.