Idag har jag hört på en föreläsning om jante, hur jante styr våra val i livet och hur andra människor runt om kring oss kan vara våra jantar. Har tänkt på det tidigare men inte tänkt på dessa människor som jante. 

När jag bestämde mig för att plugga så sa i stort sett alla i min bekantskap, Du är galen! Du har ju ett fast jobb som du säger upp dig ifrån, tror du att du ska orka plugga i FYRA år?? Men människa du har ju fyra barn!! Inte nog med det jag skulle dessutom pendla till Sundsvall ToR varje dag, snacka om att jantarna gick på för högtryck. 

Bara en tjej ( som jag inte kände så väl) var min påhejare, hon sa: Du om någon fixar det, gissa om hennes åsikter är mycket värda för mig idag.  

Samma "jantar" gick igång igenför något år sedan, då blev jag erbjuden jobb hos KBM en myndighet som var under utredning och hade hotet över sig att bli nedlagd. Jag tackade ja till jobbet trots att jag hade en ny fast anställning och inte var det med stöd av "jantarna" inte :) Men samma kvinna sa även denna gång, gör din grej, du fixar det! Myndigheten blev nedlagd 2009 så till viss del fick "jantarna" rätt men jag vill inte vara utan den erfarenheten jag fick där.

Förläsaren idag pratade mycket om vår trygghetszon,  att jantarna ( jante kan finnas inom oss själva också) hindrade oss från att gå ur den men den som vågat en gång kommer att våga flera gånger. Jag är en sådan person som gillar att ställa mig på kanten och hoppa, när jag hoppat så gäller det bara att lita på att vingarna vecklar ut sig och bär mig mot nya spännande mål. I oktober är det dags att ställa sig på kanten igen och vet ni jag tror att det kommer att lösa sig.

Jag tänker inte låta en "nedtryckarlag" hindra mig från att leva, utvecklas och njuta av livet. Jag har klivit utanför min trygghetszon förr så jag är inte rädd att göra det en gång till.

Carpe Diem