Har huset fullt av tonårstjejer i kväll, det äter glass och ser på skräckisar. Återstår att se om de klarar av att sova i natt.

Maken sitter och sliter sitt hår för att försöka få till en deklaration, själv ska jag bara skicka in ett sms å sedan är min deklaration klar.

Har sedan jag åkte av hästen haft ont i mitt knä och korsryggen så i kväll var jag till kiropraktorn och rätat till mitt bäcken och ryggen. Tänk att allt kändes bra på en gång.

I kväll kändes ryggen och knät så bra att jag beslutade mig för att jogga lite, körde ett lätt A1 pass i en timme. Så jäkla skönt att vara på G igen.

Dags att ta in hästarna och krypa ner med maken på soffan och mysa.

Att leva med en tonåring är inte det lättaste det vet alla som prövat. 

Ena stunden så charmerande, trevlig och på glatt humör för att sekunden senare explodera..... för i mitt tycke en skitsak. En fd kollega brukar skriva på sin blogg att hennes nyfödde son är lika instabil som aprilvädret....det uttrycket kan lätt implementeras på tonåringen också.

När det är som värst brukar jag tänka att livet är bra uträknat och att det finns en mening med detta.

Vem vill ha en tonåring boendes hemma hos sig hela livet? Detta är ett naturligt sätt för mig att klippa banden med det fantastiska barn jag födde för x antal år sedan. 

För det är inte bara tonåringen som ska klippa bandet utan även jag som förälder, jag måste också släppa taget och där är tonårs processen ett kanon verktyg.

Men som tur är så är mina tonåringar rätt harmoniska men efter fyra stycken tonårs processer i huset så är det inte underligt att jag har blivit gråhårig och rätt härdad.