Idag får jag veta att jag lever, det var förstås ingen större överraskning att jag skulle vakna med huvudvärk idag.

Satt igår och tänkte på varför man sätter upp hinder för sig själv. Trots att jag försöker vara en person som vågar testa nya saker så är det bara att erkänna...Jag sätter upp hinder för mig själv.

Undrade hur mycket som jag hindrat mig själv i från att pröva bara för att jag är så jäkla osäker inombords? 

Varför funderar jag på detta, jo för att jag så många gånger har sagt att jag klarar inte av att prata inför folk och så gör jag det utan att blinka. När jag körde hem igår så kom jag på att jag skulle iväg nästa vecka och prata inför en samling människor och det kan jag lovar har jag gruvat mig för. Men som sagt tanken slog mig att varför gå och oroa mig nu? Jag vet nu att jag fixar det, visst kommer jag fortsättningsvis ha lite skräck inför det men det ska inte få störa mig.

Jag måste bli bättre på att se när jag sätter upp hinder för mig själv, börja stanna upp en stund och tänka efter vad det  är och vem som hindrar mig. Det måste jag göra för att växa och bli starkare som människa. 

Nej nu måste jag jobba lite och sedan försöka komma på vad vi ska äta till middag idag, det förväntas väl lite extra nu när det är valborg.

Är det jante som är där och säger att jag inte kan, ja troligen. Min egna jante som sitter på axeln och säger att jag inte duger till att göra saker. Går åkte han av axeln med dunder och brak, yes, yes!!