Denna dag har verkligen gått i trötthetens tecken, har mest gått omkring sett trött ut.Vet inte när jag låg och sov fram till kl 10 men jag fick kaffe på sängen fast det är jag ganska bortskämd med. Hästarna trodde nog vi blivit skvatt galna, de hade super bråttom ut. De är vana att bli utsläppta vid sju tiden och nu var kl strax efter tio.Fick under dagen besök av svärmor, svåger och svägerska skönt att få prata lite. I morse sa L, å vad jag längtar efter riktiga tekakor, kan du inte baka? Har man något val då? Skämt å sido, var riktig sugen på att baka så jag satte igång. Hittade ett nytt recept som de tydligen tyckte blev riktigt bra. Själv äter jag inte bröd så jag har inte smakat men jag kan lova att de såg riktigt smarriga ut.I morgon ska vi nog åka till stugan igen, vi vill få ordning på vedspisen innan det blir dags att kunna sova där. Jag ska nog också ta hem alla täcken och kuddar för att tvätta upp dem inför sommaren. Så skönt att veta att allt är ok, när spisen är inmurad så är det dags att städa rejält där. Först innan vi åker till stugan ska vi nog också försöka hinna ut på sjön en sväng för att pimpla en sista gång för i år. Kan inte riktigt fatta att denna helg snart är över den har gått så fort när jag jobba fredagen också. Nästa vecka ska jag jobba som vanligt igen, har massor med möten i bokade men bara trevliga möten för en gångs skull.

Ja vad ska man säga, några skulle helt klart säga hunddj*l och jag har inte så många snälla ord att säga om henne heller idag.

Hon är en grythund och det har hon aldrig dementerat och sedan i höstas har hon en förkärlek för att krypa in under hundhuset vid rastgården. Vi bygger igen och hon hittar eller skapar nya vägar in under. Under vintern har det gått bra att ha henne lös och gömma möjligheterna att krypar under med all snö. I helgen byggde vi för alla hål vi hittade men lika f*b var hon under huset på måndagmorgon men kom fram lagom till att vi skulle åka på jobben.

Det är det som är det besvärliga i kråksången att vi vet aldrig när damen behagar komma fram. Hörseln försvinner i samma veva som hon kryper under ibland kommer hon direkt men de flesta gångerna så tar det timmar.

Igår kväll när vi tagit in hästarna så var hon borta igen, men den här gången behagade hon inte att komma fram överhuvud taget. Kl blev 1 och J beslutade sig för att gå ut och försöka få in henne, har rev upp golvet  där ute osv men vi nådde henne inte. Vi vill ju inte att hon ska springa lös ute på natten och kunna komma iväg för tidningsbilen mm. Dessutom är det inte så långt till stora vägen härifrån och för den del vem vill ha en "förvildad" hund? 

Men vid 2.30 gav vi upp med att försöka få fram henne och vi hade också konstaterat att hon inte satt fast för det vara också en oro med tanke på att hon hade halsbandet på sig när hon gick ut.

Vet inte hur många gånger hon varit fram på bron och skällt i natt, när jag öppnat dörren så ser man en "raket" som springer mot hundhuset. Vill inte påstå att jag tänkte några snälla tankar om henne just då och som en vän på facebook sa, tanken att ta fram bössan känns väldigt nära då. Till slut vid 4.30 kom hon in, lyckligt ovetande om att nu är det payback time från oss. 

Nu är det slut på att få springa lös på gården, tyvärr så kommer måste vi från och med nu sätta henne i band när hon är ute. 

Det känner på tålamodet att vara terrierägare och nattsömnen också för den delen :) 

Trots det så har hon en plats i mitt hjärta för emellanåt är hon helt underbar och charmig....