Direktlänk till inlägg 26 april 2010
Idag har det varit en fruktansvärt lång dag på jobbet, tror faktiskt inte jag varit med om en sådan lång sen jag satt på kundtjänst. De dagarna bara kröp fram, svara i telefon och ge samma råd dag ut och dag in.
Hur som helst har jag idag funderat över hur jag fungerar som människa, dels blev det prat bland jobbar kollegorna om att vara tävlingsmänniska eller inte. Jag vet att jag är en utpräglad tävlingsmänniska. Kanske inte så underligt att mina barn tävlar, jag är dessutom rätt envis av mig och jag inser att den egenskapen har mina barn fått också på både gott och ont.
Det värsta jag vet är när jag gjort något fel, kan slå mig själv gul och blå mentalt för att jag gjort felet. Att jag mår så dåligt över att göra fel beror på att jag oftast förser mig med både hängslen och livrem innan jag fattar ett beslut. Allt för att det inte ska bli fel men det hjälper inte alla gånger och idag var det en sådan dag.
Då gräver jag först ner mig och ältar samtidigt som jag pryglar mig mentalt över det som hänt. Sedan någonstans där mitt i allt så reser jag mig och tävlingsdjävulen kommer fram, envis som en terrier försöker jag ordna upp det som strulat. Ibland går det bra andra gånger sämre men hela tiden mal en tanke i huvudet att jag måste rätta till felet. I dessa stunder är jag inte särskilt rolig att umgås med, jag isolerar mig gärna.
Jag är fostrad att göra rätt för mig, att inte göra fel att inte vara någon annan till last.
Dessutom är det så många gånger att jag som kvinna måste vara flera gånger duktigare än mina manliga kollegor. Det räcker inte med att göra en sak 100%-igt utan allt måste vara bättre än så, det stressar mig så mycket. Går ständigt omkring med känslan av att jag inte gör nog, att jag inte är duglig, att jag inte klarar av mitt jobb och att jag måste göra mera men framför allt att jag inte får göra fel.
Är det bara jag som känner så här tro?
För ett år sen var jag så sjuk men hur sjuk förstod jag inte då. Nu ett år senare har jag börjat ta tillbaka livet igen. Men det kan jag lova er att den dagen i mars när jag hade en misstänkt infarkt men som tur var inte var det. Den dagen satt ja...
Det senaste halvåret om inte längre än så har jag varit sjukt, sjukt trött. Minnet har stundvis varit helt borta, jag har levt som i en dimma. Tröttheten har inte gått att sova bort, vissa dagar har jag varit så utmattad å trött att jag mått illa. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
|||
26 | 27 | 28 |
29 | 30 | |||||
|