I kväll har jag varit och visat upp min ponny för en eventuell köpare. När vi kom till ridskolan så var det barnridning och på pallis satt en lycklig liten tjej på sex år. När vi pratade med dem sedan så berättade mamman att dottern var så lycklig varje gång dottern sett att det stod Pallis på hennes ridschema. Så underbart att min häst kan glädja någon annan.

Blev så tårögd, jag gamla människan stod där i stallet och torkade ögonen, för när Pallis hörde min röst så stoppade hon ut huvudet över boxdörren, gnäggade. Ja jag vill nog säga att hon gnäggade av glädje, när jag gick fram till henne så stoppade hon sin mule i mitt ansikte och blåste kärleksfullt på mig. Hon var så go, snusade på mej hela tiden, gång på gång puffade hon på mig. Det var ett sånt där ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. De som ska köpa henne blev också tagna av händelsen, kärleken till mig som hon visade.

Familjen som ev ska köpa henne ska fundera ett lite tag innan de bestämmer sig men de verkar super bra så nog hoppas jag att de ska köpa henne. Jag tror att deras nio åring kommer att bli lycklig.

Idag red Alexandra Manga på lektion, de var duktiga båda två. Åh vad jag önskar att jag kunde rida honom så bra som Alexandra. I helgen ska jag testa att rida, ska nog ev ta lektion på söndag.