Hur kapar man bort 15 minuter tro för det är det som behövs för att jag ska kunna springa indalsledsloppet om några veckor. I vinter så var min mil tid så otroligt bra men nu är den en skam för männskligheten   . 

Har knappt sprungit på länge pga av mitt onda knä (å viss lathet), har i stället cyklat så mycket som möjligt även om det också har kännts i knät.

Sprang idag, det gick så enormt tungt, så tungt att jag var tänkt att bryta och börja gå hem. Men jag är född tjurig så jag bet ihop och tänkte en mil ska jag fixa och det gjorde jag eller 9,8 km. Var så besviken när jag kom hem, skit less rent ut sagt. Stängde av mitt träningsprogram och den gratulerade mig till ett nytt rekord på sträckan?! Men när jag kollade närmare så var det sant, hade sprungit 6 minuter snabbare denna gång av de 20 minuter som jag springer på sämre tid idag mot i vinter.

Nu behöver jag bara träna mig i form för att kunna springa ännu snabbare och kapa ytterligare 15 minuter.

Förresten så har gubbarna på jobbet kommit på att de ska också springa loppet, på fyra veckor borde man komma i form säger de. De är för söta mina kollegor, tuff på ytan men har ett hjärta av guld.

Det har den senaste tiden hänt så mycket roliga saker, både på jobbet och här hemma. Så sann Svensk jag är så funderar jag på .....när vänder det? För inte kan det vara så att man ska få ha det bra en längre tid.......

Dessutom har jag lite spännande saker som är på G....vet bara inte vad jag ska göra av dem.....vissa av dem önskade jag mig för ett par månader sen men inte riktigt lika mycket nu.

Aja får ta beslut om det när det blir aktuellt, skulle ju leva i nuet sa ju sierskan till mig.

Morgonens diskussion hemma hos mig......

Mannen(M): men herre gud vad lång tid du lägger ner på att göra dig klar på morgon, bara för att gå till jobbet. Gör du det för gubbarnas skull(sa han som ett skämt)

Jag(J): mm men det är bara för min egen skull.

M: Men om det är för din egen skull varför gör du det bara på veckorna då och inte på helgerna?

Ja det kan man ju fråga sig?? :)

Strax där på kom mannen ner i skjorta och rena jeans och då löd dialogen så här mellan oss.

J: Klär du upp dig för att gå till jobbet?

M: nej hur så?

J: nä men tänkte att du alltid går i blåkläder eller jaktkläderna när du är hemma? Gör du det för tanternas skull på jobbet?

Mannen ser lite stressad ut när han inser vart jag var på väg med dialogen.

M: Nä men man kan väl inte gå hur som helst på jobbet eller? Skulle ju kännas helkonstigt att gå dit i "felkläder"

J: Jo precis som det skulle kännas helkonstigt att gå dit osminkad och okammad

End of the discussion

Har efter mycket vånda bestämt mig för ett par glasögon, hade bilder ute på facebook där folk röstade och gillade. Blev bara förvirrad, det paret som folk röstade på hade familjen sagt blankt nej till och de såg betydligt bättre ut på bilden än i verkligheten. 

Tillslut var inte goda råd dyra, jag tog på mig glasögonen och hade modevisning för gubbsen på jobbet. De hade också fått sett foton och en efter en gav sitt utlåtande. Korten var en sak och verkligheten en annan och alla var rörande överens om vad som jag skulle ha, nu är glasögonen beställda. Så nu är det bara att hoppas att jag trivs med dem.

Gillar inte när jag har beslutsångest och idag fick jag ett telefonsamtal som gör att jag sitter här med ytterligare ett beslut som ev måste fattas. Får antagligen veta mera inom någon dag, varför ska livet vara så krångligt?

Hade ett samtal med yngsta sonen i kväll, kan inte fatta att han fyller 18 år om två veckor, vart tog tiden vägen?

Idag så fick Linda sin lägenhet också eller rättare sagt besked om att hon får en från och med första juli. Vi kommer nog åka ner dit då och hämta nyckeln, lasta med oss några grejor. Skulle behöva fått fatt i en snygg modern och inte minst billig 2-3 sits soffa åt henne.

Tänk att vi sitter på två här gubben och jag till hösten, känns så overkligt.

Åh håller på att få ett psykbryt, var till optikern igår. Har en period tyckt att jag sett liiite sämre men har inte gjort något åt det. Men förra fredagen var jag så trött på ögonen att jag spontanbokade en tid hos optikern.

Gjorde undersökningen och optikern sitter där som ett frågetecken och säger....hur har det här gått till????

Min syn har det senaste året blivit radikalt sämre, synförändringen innebär att jag numera har endast 60 % syn på båda ögonen. Jag som för ett år sedan hade 100% syn dessutom så var min synförändring inte vanlig för min ålder. I min ålder ska man bli långsynt inte närsynt, aja jag får räkna mig som ungdom då  

Prövade ut nya bågar, känner mig inte riktigt hemma med det mode som är inom glasögon nu för tiden. Känner mig som om jag går omkring med en tv-ram från 60-70 talet upphängd på näsan.

Optikern var däremot lyrisk när han plockade fram bågar, jag sa nej för stora, för dominant osv och han bara skakade på huvudet och undrade varför jag sa nej.

- Du passar ju i dem å så säger du nej. Om du bara visste hur många som kommer in här och vill ha sådanna här och jag försöker avleda dem.....

Resultatet är nu att jag sitter här med fyra rejäla brillor, som riktigt skriker glasögonorm som jag till i morgon ska ha bestämt vilka jag vill ha(fast jag inte riktigt vill ha dem) 

Önskade jag kunde få hjälp av någon, när jag rådfrågar gubben så säger han att de där ser ju bra ut, det sa jag ju förra gången också.......det är bara det att jag bytt bågar så hans hjälp är inte mycket att hänga i julgranen.

Har idag insett att jag en längre tid har sett dåligt, min kollega sa bla idag till mig.....ser du dåligt? Frågade varför han frågade, jo blev svaret. Du frågar hela tiden om det står si eller så på vägskyltarna och när du frågat några gånger så säger du visst är det här vi ska in......

Jo jo, bara att inse att det är glasögon som gäller här och så här känner jag mig när jag har dem på mig.

så gå in här och läs om hennes bravader med oss människor hon försöker lära rida(läs mig) och alla hästar som finns i hennes liv.

http://nillashast.blogg.se/

Det har varit mycket den senaste tiden så bloggen har fått stått tillbaka.

Har grävt värre än en sork de senaste dagarna, jag som lovat mig själv att jag inte skulle ha något trädgårdsland i år har nu ett stort fint ett. 

Inte kan jag beskylla någon annan för att det är där heller än mig själv, såg att några palsternackor som inte blev upptagna växte så vackert i landet å så blev det som det blev.

För tillfället står det 1-0 till mig vs ogräset men misstänker att när jag lyfter på duken om några veckor så står det game over.....

Har varit lite taktiskt, har lagt dagstidningar mellan raderna och ska se om det kan kväva lite ogräs. 

Har så fruktansvärt med kvickrot och tistel, därför skulle jag ju inte ha något land i år.

Har fått in lite nytt jobb på jobbet, undrar jag om hon inte hade rätt min sierska ;)

I morgon blir det en snabb sväng till Östersund, ska på kundmöte och sedan på föreläsning på MIUN. Vet ni.....numera har jag rätt roligt på jobbet igen. Det finns inget roligare än när man går på jobbet och känner att man utvecklas tillsammans med sina arbetskamrater.

Vem vet kanske det blir en konsult av mig tillslut.....

Att vara mamma.

Efter 17 års äktenskap ville min fru att jag skulle gå ut med en annan kvinna och äta och gå på bio. Hon sade, ”Jag älskar dig, men jag vet att den andra kvinnan älskar dig och skulle tycka om att vara med dig en stund.” Den andra kvinnan som min fru ville att jag skulle träffa var min MAMMA, som varit ensam i 20 år, men kraven från mitt jobb och mina två barn hade gjort att jag träffat henne ytterst sällan.

 Den kvällen ringde jag för att bjuda ut henne på middag och bio.  “Vad har hänt, mår du inte bra", frågade hon?  Min mamma är en kvinna som misstänker att ett samtal sent på kvällen eller en överraskande inbjudan betyder dåliga nyheter. “Jag tänkte att det skulle vara trevligt att umgås lite med dig”, svarade jag. ”Bara vi två.” Hon tänkte ett ögonblick och sade sedan, ”Det vill jag väldigt gärna.”

 Den fredagen efter jobbet, när jag körde för att hämta henne, var jag lite nervös. När jag kom till hennes hus märkte jag att även hon verkade nervös inför vår träff. Hon väntade vid dörren. Hon hade lockat håret och bar den klänning hon hade burit när hon fyllde år den 19 november.  Hon log med ansiktet strålande som en ängel.”Jag sade till mina vänner att jag skulle gå ut med min son, och de blev imponerade” sade hon, när hon klev in i bilen. ”De väntar med spänning på att få höra om vår träff.”

 Vi gick till en restaurang som inte var förstklassig, men väldigt trevlig. Min mamma tog min arm som om hon var en Lady. När vi satt oss var jag tvungen att läsa menyn. Hennes ögon kunde bara läsa stor text. Halvvägs igenom förrätterna lyfte jag blicken och såg mamma sitta där och stirra på mig.. Ett drömmande leende låg på hennes läppar. ”Det var jag som brukade få läsa menyn när du var liten.”sade hon. ”Då är det dags för dig att slappna av och låta mig återgälda dig.” svarade jag. Under middagen hade vi en angenäm konversation - inget märkvärdigt, men vi fick veta vad som hänt i varandras liv sedan sist vi sågs. Vi pratade så mycket att vi missade filmen.

När vi kom hem till henne senare sade hon: ”Jag vill gå ut med dig igen, men bara om du låter mig bjuda.” Jag gick med på det. *“Hur var middagen? frågade min fru när jag kom hem. ”Väldigt trevlig. Mycket trevligare än jag kunde tro.” svarade jag. Några dagar senare dog min mamma i en svår hjärtinfarkt. Den kom så plötsligt att jag inte hade en chans att göra något för henne.

 En tid senare fick jag ett brev med en kopia av ett restaurangkvitto från samma ställe där mamma och jag var och åt. En medföljande lapp sade: ”Jag betalade i förskott. Jag var inte säker på att kunna följa med; men i alla fall så betalade jag för två platser - en till dig och en till din fru. Du kan aldrig förstå vad det betydde för mig. Jag älskar dig, min son.”

 I det ögonblicket förstod jag det viktiga med att säga: “JAG ÄLSKAR DIG” i tid och att ge våra kära den tid de förtjänar. Inget i livet är viktigare än familjen. Ge dem tiden de förtjänar, för det här går inte att skjuta upp till “en annan gång”.

Någon sade att det tar sex veckor att bli normal igen efter att du fött barn ..."någon" vet inte att när du väl blivit mamma blir inget “normalt” igen..

Någon sade att instinkten säger hur du ska vara som mamma ... "någon" har aldrig haft en treåring med sig till affären.

Någon sade att det är tråkigt att vara mamma .... "någon" har aldrig åkt med i en bil som körs av en som nyss fått körkort. Någon sade att du är en ”bra” mamma, ditt barn ”blir bra” ... "någon" tror att det följer med intruktionsbok och garanti till barnet.

 Någon sade att du inte behöver en utbildning för att vara mamma ... "någon" har aldrig hjälpt en tolvåring med matteläxan.  Någon sade att du inte kan älska ditt andra barn lika mycket som du älskar ditt första ... "någon" har inte två barn.

Någon sade att det svåraste med att vara mamma är förlossningen ... "någon" har aldrig stått och sett sitt barn gå på skolbussen den första skoldagen.

Någon sade att en mamma kan sluta oroa sig när hennes barn gifter sig ... "någon" vet inte att ett giftermål ger en ny svärson eller svärdotter under hennes vingar.

Någon sade att en mamma har gjort sitt när hennes sista barn flyttar hemifrån ..."någon" har aldrig haft barnbarn. * * * Någon sade att en mamma vet att du älskar henne, så du behöver inte säga det till henne ... "någon" är ingen mamma.

Av: Kinga Lundblad

Sitter på hotellsängen i Luleå och slappar, har varit en lång dag. Sex timmars bilresa och endas ett pitstopp i Umeå.

I två dagar ska jag sitta med en kollega och lyssna på när han utbildar, hoppas på att lära mig massor så att jag kan få jobba lite med det han gör också.

Nu ska jag slappa och smälta maten, har varit och ätit sushi och nu är jag både trött och mätt.

I morgon ska jag utforska staden lite, tredje gången jag är här på fem år :)