Idag var det då slut på jullovet för Robban, Linda har turen att ha en dags ledigt kvar.  Men det är en tung dag hon har kvar som ledighet, sitter och fyller i ansökningspapper till gymnasiet. Det är djupa suckar hon drar just nu, ska fylla i sina träningstimmar för tre år tillbaka tror jag.

Hade tänkt ge mig ut och rida idag men tiden räcker inte till för mig med en sjukling hemma. Tog däremot ut Manga och longerade honom i djupsnön, hjälp vad han galopperade av glädje. Är grymnt sugen på att rida, funderar skarpt på att ge mig på det i morgonkväll....men det var ju det där med tiden.

Om det fortsätter så här måste jag överväga att sälja hästarna, kan inte ha det så här att de står i hagen och tittar längtande efter att få ge sig ut på en tur. Tänk om jag hade haft en eller två medryttare till då skulle det vara så mycket enklare. Tänk att veta att en alt två dagar i veckan så skull hästarna vara motionerade och stallet vara klart när jag kommer hem från jobbet.

Aja man ska inte sörja över det man inte har, lika bra det men det hade varit skönt.

Bjuder på en bild där Manga blir så glad över att se mig efter en månad på "träningsläger" 

står det skrivet i pannan på mig.

Det har snart gått fyra veckor sedan maken gjorde illa sig, jag springer före och efter för att han inte kan göra saker själv. Till en början hade han svårt att sova pga smärtan, vilket ledde till att han störde mig. Sedan i fredags har han fått ny medicin så nu sover han MEN sover MYCKET högljutt dvs han snarkar nått enormt. Å då kan jag inte heller sova, gud jag skulle kunna sova flera dygn på raken nu känns det som. 

Igår höll jag på och städade min garderob, hittade en kjol jag inte haft på många år. Gillade kjolen när jag köpte den, det är ingen speciell kjol utan en vanlig klockad mörkblå kjol. Höll i den och stod och funderade på om jag skulle kasta den, hade ju inte haft den de senaste 5 åren pga min övervikt. 

Kjolen blev kvar, fick ett infall att jag skulle testa den.

Tänkte att jag har ju gått ner lite i vikt så vem vet, dröm om min förvåning.....den gick på och var t.o.m på gränsen lite för stor på vissa ställen   .

Av den anledningen klev jag på vågen i morse.....kan nu stolt säga att jag "bara" har 3,7 kg kvar till mitt första slutmål.  

Skriver det första delmålet för att när jag startade den här resan med vikten så tänkte jag att -15 kg skulle vara min första målvikt. Då skulle mitt BMI ligga på övre gränsen för normalvikt, för de som känner mig väl vet mycket väl hur mycket jag kämpat de senaste året med att nå en normal vikt. Tanken var också att OM jag nådde detta mål så skulle jag ta bort ytterligare ett par kilo.

Nu verkar det som om jag kommer lyckas så det är lika bra att ställa in mig på att kämpa vidare. Dessutom måste jag säga det gått otroligt lätt den här gången men det får jag tacka min homeopat för.