Det blev ingen ridning i kväll, det stormade så hemskt när jag kom hem å då slog fegheten till hos mig. Min unghäst är så skvätten när det blåser och är mörkt, ett pyttelitet löv blir då minst en aggresiv elefant i hans ögon- Då i dessa ögonblick är han inte så rolig att sitta på, i bästa fall sitter jag kvar vill säga. 

I stället valde jag att ta fram springskorna och ge mig ut på årets första joggingtur, kände att jag behövde få ut lite aggressioner ur kroppen och själen. Det finns inget så skönt som att ge sig ut och springa och få svettas ut skiten man sparat på sig under dagen. 

Kan inte påstå att det var lätt men kroppen var lätt rent kroppsligt och jag kände mig inte trött men jag hade inte kunnat springa längre än mina 8 km i kväll. Får förlänga turen lite längre fram när jag blivit piggare.

Jag har ofta skrivit att man måste vara nere i svackorna för att uppskatta när man når toppen. Har den senaste tiden tyckt att det mesta känts pin och pest, troligen för att jag är så dj*la trött, men i kväll innan jag stack ut för att springa så kom en ljusglimt. Hade fått ett riktigt spännande och intressant mail, nu ska det bli så intressant att se vart det leder.

Vad det var???? Det får ni kanske veta om några veckor :) men glad blev jag. 

Nu är det skönhetssömn som gäller.....som om det skulle hjälpa en gammal ragata som mig.