så tänker vi inte flytta men vi älskar att sitta å titta på hus. Vi sitter där och kikar, drömmer oss bort, någon gång så har vi till och med varit och kikat på dem. Men när det kommer till kritan så är vi nöjda med det vi har, orkar inte börja med att tömma och packa allt.  Varje gång vi suttit och kollat så avslutar vi med att säga, vi har det bra där vi bor.  Det enda som saknas är att huset stått vid en sjö, då skulle fisken i mig finna frid. 

På tal om vatten så har det regnat så in i h*vete det senaste dygnet, tömde regnmätaren igår em kl 16:00 på 15 mm och nu när jag var ut och tog ut hästarna så hade det regnat 23 mm. Å det är inte slut på eländet utan det fortsätter regna, under tiden jag tog ut hästarna hade det kommit 1 mm.

Tror det blir en kojdag idag, ska elda i vedspisen och kanske baka en kaka till efterrätt. Tror det blir en tobleronekaka, hittade ett recept som lät så gott. Tror också att det blir hemmagjorda hamburgare med hembakat hamburgerbröd till middag. Har gjort det en gång tidigare och efter det så kommer vi nog aldrig köpa hamburgerbröd igen, att äta hemgjort är fantastiskt. Som barnen sa, nu är hamburgare ingen skräpmat längre.

Nu är det dags att ta hand om tvätten....igen. 

När jag väntade mitt första barn var det en klok gammal gumma som sa till mig att från och med nu är du gift med oron. Då förstod jag inte riktigt men ju äldre jag blir desto mer förstår jag hur sant det var. 

Det är lätt att tro att oron för barnen minskar ju äldre de blir men så är det inte, det vet jag nu. Mitt barn är alltid mitt barn oavsett om det är 6 månader eller 25, alltid finns det något att oroa sig för :) 

Har i mitt jobb som undersköterska haft förmånen att träffa ett antal 100 åringar, en av dem var en pigg kvinna. En kväll när jag kom hem till henne, tror hon var 102 då, stod hon uppe på diskbänken och rotade i skåpet. Med hjärtat i halsgropen frågade jag,vad hon gjorde och varför hon klättrat upp diskbänken??? Hon var ju ingen ungdom precis :)

Hon tittade på mig med ögon som glittrade av kärlek och sa lillbubben kommer hem i helgen så jag måste baka hans favoriter. Lillbubben var hennes son, jag hade aldrig träffat honom så jag frågade hur gammal han var för när hon sa lillbubben så lät det på hennes tonläge och uttal som om han var 2-3 år. Nu minns jag inte hur gammal var men troligen runt 80 år.

Det här tycker jag verkligen exemplifierar att mamma är man hela livet och att man alltid kommer vara barn i föräldrarnas ögon. 

Varje gång någon gång av mina barn är sjuka eller ska ut på något "äventyr" så kommer den där oron smygande. Jag säger och gör saker som jag själv hatade att höra från mina föräldrar, jag var ju stor, vuxen och ville inte höra att jag skulle vara försiktig osv. 

Från det ena till det andra så har Linda gått på skolan idag, jag stannar hemma en dag till bara för att jag känner en viss oro över att det kan komma tillbaka lika fort som det slog till förra gången. Därav mitt inlägg om oro idag men förhoppningsvis så ska det gå bra nu. Någon undrar kanske vart maken är som inte ställer upp men han haft en sådan vecka på jobbet som gör att han inte kunnat komma ifrån och det måste man acceptera. Det jag gör på jobbet nu är bara överlämning och inget livsviktigt.

Nästa vecka är min sista på länsstyrelsen, sedan jobbar jag i hemkommunen igen och det känns så skönt att få vara hemma med familjen. 

Äntligen börjar Linda bli piggare, håller tummarna att det verkligen är så. Tänk om hon kunde få bli riktigt bra och fick träna och framför allt inte missa skolan på halvtid.

Igår var min kompis Elizabeth här, har precis åkt till tandläkaren. Hon behövde få sova över här då hon skulle till bettfysiologen. Elizabeth och jag träffades när vi var barn på ett läger. Eftersom vi hade samma namn drogs vi till varandra, bestämde oss för att bli brevvänner när lägret avsslutades, för så var det man höll kontakten när jag var ung :)

Att vi har hållit kontakten i alla dessa år är inget jag ska ta på mig äran för, all kredit till dig Elizabeth!

Under alla år som de bodde i Stockholm och jag hade fullt upp med att ta hand om barn så låg det ofta ett roligt brev eller vykort i min brevlåda från henne. Tack vare hennes enträgenhet så har jag fått varit med om allt som hänt i hennes liv, när kärleken kom in i hennes liv, sorger, resor runt om i världen mm.

Nu har de flyttat hem till Ö-vik, tagit över hennes föräldrahem. Det borde göra att vi träffas ofta men så är inte fallet. Åter igen är det mitt liv som sätter stopp för det, så länge mina barn bor hemma så kommer deras intressen alltid att gå i första hand. Men vi kommer nog att träffas mer och mer vad tiden lider och precis som vi sa innan vi skildes i morse, facebook finns och det är vi så tacksam för. Där kan vi bjuda lite på vårt liv, vad som händer och hur vi mår.

Tack för alla år du orkade Elizabeth, det är sann vänskap!  Vänskap som jag inte kunnat leva upp till. 

Var så fruktansvärt seg i morse men kunde inte sova, vaknade av ett rejält regnväder. Å hjälp vad det dånade på vårt plåttak å så var den sovmorgonen borta.

Lyckades uppmana krafter till att börja städa vardagsrummet, så skönt att ha fått det gjort i höst. Kanske jag kan få fingrarna ur i morgon och ta ytterligare ett rum.

Min dotter kom ner å frågade vad det var för fel på mig? Undrade vad hon menade, du brukar väl inte städa sa hon.......Undra vart hon varit de senaste 15 åren?  

Maken lurade ut mig på en joggingtur i kväll, tungt tungt och riktigt ont i ryggen efteråt men det var skönt för själen. 

I morgon kommer en gammal vän hit och ska sova över, alltid trevligt att få besök.

Dags att sova är det nu, behöver all sömn jag kan få så att jag kan ladda batterierna till nya jobbet, en vecka kvar nu :)

Det har den senaste tiden vara upp och nedgångar i det här huset, ena stunden har vi varit själaglad och nästa minut super orolig. Men det är ju det som kallas livet fast jag skulle vara nöjd om det var mindre "ravinerras" i mitt liv.

Igår fyllde Camilla år men vi valde att inte åka till henne då Linda varit så sjuk och vi inte vet varför. Vill inte utsätta dem för att de ska bli sjuka så nära inpå att det ska födas en liten bebis.

Har ingen ork att skriva något nu, känner mig så tom på energi. Kanske det beror på regnet ute. Ska i alla fall försöka ta tag i tvätthögen idag.

Tänkte jag skulle försöka mig på att återberätta mitt besök hos homeopaten igår. Jag har bara träffat en sådan en gång tidigare, det var ingen speciellt med det mötet och efter mötet igår så stor jag fast vid att det var en hobbyhomeopat.

Mötet med homeopaten igår var märkligt, magiskt och mystiskt, vet inte hur jag ska beskriva det på ett annat sätt.

Jag mötte en man som kändes som om han kom i från programmet "Det okända" på tvn, han hade en speciell aura kring sig. Jag blev superlugn när jag klev i hans mottagningsrum, en avstressad känsla spred sig i min kropp och jag kom på mig själv med att prata lugnt. Kändes nästan som jag viskade men det gjorde jag inte, det vet jag. 

När jag gick in i rummet så tittade han på mig och sa du har rejält ont i din nacke du, förvånad blev jag för det var inte det jag var där för.

 Mitt exakta ärende tänker jag inte återge här men det är ett problem som vanliga sjukvården inte har intresse av att hjälpa mig med därför tvekade jag inte en sekund när jag fick möjligheten att träffa denna homeopat. Han är en av sveriges bästa vad jag hört i alla fall.

Hur som helst vi pratade igenom mitt ärende, han ställde massor med frågor kring min situation. Mitt i allt samtalet så säger han, hur är det med din huvudvärk idag? Hm...hur visste han det? Jag hade haft en fruktansvärd huvudvärk hela kvällen innan och hela förmiddagen innan jag åkt till honom men den  hade släppt så jag hade glömt det. Berättade det för honom å han sa....jo jag känner det att du har mycket ont i huvudet.....hur gjorde han????

Han tittade mig sedan i ögon och sa : Du har nyligen varit med om en olycka, nej, nej sa jag. .......jag har aldrig varit med om någon olycka. Jo sa han du har varit med om en olycka ganska nyligen för du har fått en rejäl wipflash och du bröt ett revben då och slog illa ditt bäcken. Bäckenbenet har du fixat till men har väldig smärta där fortfarande. Jag blev tyst och sa, kan det vara när jag åkte av min häst i vår och fick en rejäl hjärnskakning. Han tittade på mig och sa hade du inte ont i ditt bäcken och bröstkorg också? Jo men det var inte så farligt :)

Han sa också att jag hade en riktigt inflammerad magkatarr, jag som trodde att den gett med sig. När jag sa det så skrattade han å sa:Du är enorm på att bära smärta, en vanlig människa skulle ha gett upp för längesedan. Din aura är så stark utåt men inuti är du tom på energi för din kropp kämpar mot smärta och anfallen som din kropp gör mot sig själv...t.ex sjögrens.  Jo jag vet att jag lärt mig att trycka undan smärtan och att jag alltid vill framstå som starkare och friskare än vad jag är. Jag har mina skäl till det också men det är en annan historia.....

Det var mycket saker han såg och pratade med mig om som jag inte tänker skriva om här av personliga skäl. Saker om relationer, personliga tankar som han kunde "läsa" av hos mig. Att han kunde känna,läsa av mina tankar är "otäckt" på ett intressant sätt, han sa nämligen en sak om mig och min familj som bara vi vet om och detta gör att jag inte kan göra annat än tro på honom. När han sa en speciell sak så rös jag i hela kroppen och undrade i mitt stilla sinne vad annat han "såg" som han inte sa??

På måndag kommer min medicin, han skulle hem och göra i ordning och sända med posten. Vet ni..... det ska bli spännande att testa, han sa att troligen kommer jag bli så sjuk  i någon vecka när jag dricker det. Men han sa samtidigt att det inte behövde bli så men att jag skulle göra mig beredd på att jag kanske inte kom på jobbet den närmsta veckan efter att jag börjar ta medicinen. 

Medicinen ska bla hjälpa till att stoppa upp Sjögrens syndrom som har blivit sämre den senaste tiden å då kommer den värken att blomma upp mer än någonsin.

Kom precis på en sak han sa när han tittade mig i ögonen, du är fruktansvärt trött på morgonen å vet inte hur du ska komma upp men det går över bara du kommer upp, eller hur?  Bingo!! 

Nej nu är det färdigt skrivet för idag, återkommer när jag börjat med behandlingen. 

Oj oj oj vilken dag......

Började dagen med att åka på en lååång intervju, pratade om det som brukar vara det svåraste som finns, min kompetens. Men vet ni? Det gick kanonbra, kändes så skönt att komma till intervjun och kunna vara avslappnad.

Det bästa av allt är att från och med nästa fredag så är min placeringsort = min hemort  dvs jag blev med jobb, Ska börja med en praktik fram till och med årskiftet så att jag hinner få ihop ett litet kundunderlag. 

Pratade med tsn å de tyckte jag skulle ta praktiken med AF så betalade tsn en utbildning åt mig. Detta innebar att jag fick vända om och åka ner till stan igen för att ta diskussionen med AF. Som tur var så var det inga problem utan de godkände praktiken direkt, åkte till ÅF och fick pappren underskrivna omgående.

Det är ju val på söndag å då kan det över en natt bli förändringar i systemet, de på AF rådde mig att göra komma ner idag och göra färdigt praktiken idag. Nu är det klar å det känns så skönt.

Mina nya arbetskamrater ska till Berlin min första dag på jobbet så jag måste försöka vara där på to em och få tillgång till nycklar, koder mm. Dessutom kommer jag då att få ett måldokument där chefen kommer sätta upp mål för vad jag ska göra och slutdatum..."me like it" Har förresten aldrig varit på en intervju och gått därifrån med en arbetsbeskrivning i handen .  Å andra sidan har jag aldrig gått från en intervju och vetat att jag haft jobbet heller.

I morgon ska jag göra något spännande men det tänker jag berätta om då för nu ska jag gå och ta reda på min surdegsbröd som jag bakat idag.

This is my life :) 

Hur ofta vårdar du ditt nätverk? 

De senaste dagarna har jag fått bevis på att det är där jag har min styrka, fina vänner som är beredd att hjälpa mig i många situationer precis som jag gärna gör det tillbaka. Man brukar ju säga att en kedja inte är starkare än dess svagaste länk, lite så ser jag på mitt nätverk. Jag är dess svagaste länk för vårdar jag det inte så tappar kedjan sin styrka. 

Vad jag menar är att jag måste höra av mig till människorna som finns i min närhet, höra hur de har det, helt enkelt komma ihåg dem. För min egen del så är facebook ett viktigt verktyg för att behålla kontakten med många människor som jag knappast möter hemma på gatorna i min hemstad men som jag inte vill tappa kontakten med.

Men så det har regnat idag, trodde aldrig det skulle ta slut. Usch jag hatar verkligen regniga höstar. Kan stå ut med hösten om den är solig och klar men sådana här dagar kan jag vara utan. Man blir så trött, less och omotiverad när det är dessa grå höstdagar.

Nu väntar sängen måste vila för i morgon så ska jag ställa mig på ute på kanten och säga till mig själv att jag kan flyga. Inte bara det jag ska dessutom sä.ga att jag är bra på det. 

God natt på er som kikar in här