Igår fanns ingen energi alls till att blogga en enda rad, var så slut när jag kom hem. Maken uttryckte en stor oro för min hälsa med tanke på att jag mest bara sover nu, du håller på att stressa ihjäl dig var hans kommentar.

Personligen tror jag att det beror på min sjukdom att jag nu kommit in i ett rejält trötthetsskov men det förklarar inte min huvudvärk. Funderar skarpt på att ringa min kotknackare för att höra om jag får komma dit, kan ha hänt något när jag åkte av hästen.

Appropå häst, igår kväll var jag ute och red förförsta gången sedan jag åkte av. Fast rida är väl kanske att överdriva, bråkade är väl det rätta ordet. Tog stoet igår och hon var inte samarbetsvillig alls. Misstänker att hon har ont någonstans och att jag är för tung för henne. Hon bråkade konstant, reste, tvärkastade och gjorde allt för att jag skulle åka av....gissa om jag blöt i svett. Någonstans där i stridens hetta bestämde jag mig för att nu måste jag göra något med henne. Ska prata med veterinären och få henne undersökt, tror han att hon har ont då måste jag ta ett beslut hur jag ska göra med henne.

Oavsett det så måste jag fundera hur jag ska göra med henne, som det är nu hinner jag inte med två hästar. Unghästen behöver mycket träning och den chansen vill jag ge honom. Som det är nu så får jag vara glad om någon hinner rida henne en gång i veckan, har hon ont så blir det naturligtvis ännu jobbigare för henne de gånger hon rids.

Usch vad jag hatar att ta tunga beslut men först veterinären därefter ska rätta besluten fattas.

Time to work, C U

Idag har jag verkligen mått uselt, fattar inte riktigt vad som var fel.

Vaknade vid 5 tiden och hade dundrade huvudvärk. Trots att jag tog en alvedon så hade ff rejälhuvudvärk när jag klev upp igen.

Huvudvärken ledde till illamående, en period var jag till och med lite yr och det svartnade för ögonen. Så här konstigt vet jag inte när jag mådde senast, få hoppas att det ger med sig till i morgon. Har inte tid att vara hemma från jobbet, så mycket måste göras och det finns ingen som kan avlasta mig tyvärr.

När jag började jobbet i augusti "ärvde" jag två upphandlingar som var överklagade till Länsrätten. Den ena har jag lyckats få klar men den andra går det troll i. Så fort jag utser en "vinnare" så överklagar nästa part, så sakterliga har det gått upp för mig att det här är en evighetsmaskin.

Vill ni hålla många människor i jobb så skapa ett dåligt förfrågningsunderlag som absolut inte innehåller någon möjlighet att förkasta anbuden. På detta sätt kan man hålla minst en jurist och en handläggare på myndigheten periodvis med jobb. Dessutom så håller man några konsulter sysselsatta med att överklaga och en rådman har också brödfödan säkrad.

Läste idag att en vän som jag umgicks med när mina äldsta barn var små hade blivit morfar för tredje gången. Vi är lika gamla han och jag, men jag har inga barnbarn. Nu har jag ingen brådska med att bli farmor eller mormor precis, när jag blir det så vill jag verkligen ha tid till att kunna vara det. Det livet jag lever nu ger mig ingen möjlighet att hjälpa mina barn om det skulle vilja ha min hjälp vill säga.

Idag på jobbet slog mindre värdighetskomplexet till igen, det var när jag skulle göra klar upphandlingen. Satt och läste domen(ifs med dundrande huvudvärk) och genast satt det en liten djävul på min axel och sa...Det här fixar du inte och naturligtvis trodde jag på honom(det är alltid en han som är djävul)Var beredd att kasta in handduken men gjorde klart det i alla fall. Även denna gång blev jag så förvånad över att jag klarade av att fixa till en uppgift. Varför kan jag inte gå ini en uppgift med känslan av att det här klarar jag av???

I kväll blev det massor med hopp hit och dit i mitt skrivande men det får ni stå ut med när ni envisas med att läsa en gammal kärrings blogg. Ska snart krypa ner och vila inför morgondagen då jag ff inte mår särskilt bra.

Det var precis som jag misstänkte, mailboxen svämmade över MEN det var inte ett enda meddelande på telefonsvararen. Det beror nog på att jag har svarat på mobilen flera gånger per dag trots att jag haft semester. Gör hellre det än att måste sitta och ringa upp alla när jag kommer tillbaka från ledigheten.

För att hinna med allt jobb idag så stängde jag helt sonika min telefon för inkommande samtal på det sättet fick jag gjort nästan allt jag planerat in idag.

Men gud så besviken jag blev när jag vaknade för det hade snöat, säger som L...Nu när skidsäsongen är slut behöver vi inte snön något mera.

Som vanligt när jag börjat en ny arbetsvecka är jag supertrött, tror dessutom att jag fått problem mina ögon igen. De är så röda och ömma, hoppas att det ger med sig annars måste jag till Dr igen och det vill jag inte.

Nej nu ska jag se på äntligen hemma och vila en stund.

Tänk vad maken och jag är konstiga, trots att vi har hur mycket som helst att göra hemma så har vi nu dragit på oss en sommarstuga.....där det finns massor att göra :)

Idag har vi rivit ut vedspisen, börjat sätta in en "ny" och det jobbet kommer nog att ta ett par helger till. När vi var där så kom vi fram till att i höst ska vi ta ut golvet för det har blivit skevt och rör sig när man går på det. Dessutom måste vi mura om skortstenen för det har regnat/snöat in i den så den frysit sönder lite. Jag tänker måla om väggarna inne i huset och helst skulle vi vilja hinna måla om huset också men det kan vänta till nästa sommar om inte L vill tjäna lite pengar i sommar. Vi ska också försöka hinna bygga en flotte som vi kan ha ute på sjön för lite vila ska vi också hinna med att få där.

Ett nytt dass måste byggas i sommar, det vi har regnar det in i och det är så litet att man får backa in för det finns inte plats att vända sig inne där och takhöjden ska vi inte prata om. Maken får ha dörren lite öppen för att få plats med sina långa ben, undrar vad vår granne tänker :) (för er som inte vet så är maken 192 cm)

Ja många ställer sig nog frågan varför vi köpt en sommarstuga då en sommarstuga ska ju vara avkopplande men det kommer även för oss å andra sida är det avkopplande att göra något tillsammans som familj.

Gårdagen gick i vännernas tecken, hela dagen hade vi besök men hann trots det med en kort promenad i solskenet.

Idag blir det sommarstugan, synd bara att inte solen verkar vilja kika fram något idag. I stugan sak vi ta bort all sten som blev när vi även där tog bort vår gamla vedspis. Förra gången vi var där så hade vi som mål att få ut den gamla och det innebar att vi lämnade allt kvar på golvet inne i stugen. Idag ska jag och barnen ta bort resterna och maken ska med släggans hjälp försöka få bort det sista av muren spisen stod på. Förhoppningsvis så kan vi om några veckor när det blivit lite varmare mura upp en ny sockel och ställa den nya spisen på.

Det skulle vara så skönt om vi kunde börja vara där lite på helgerna redan i maj.

Känner hur jobbångesten börjar slå in så sakterliga, gruvar för att öppna mailboxen och jag misstänker att telefonsvararen blinkar ivrigt när jag kommer tillbaka i morgon. Dessutom känns det jobbigt att börja åka igen och sedan skulle jag vilja fått vara ledig med barnen den här veckan. Nu kan man inte få allt här i livet så det är bara att bita i det sura äpplet och jobba.

Samtidigt som jag gillar det jobb jag har så känns det som om jag redan är på väg någon annanstans, jag känner mig färdig med projektet. Så jäkla typiskt mig att mentalt hoppa av när jag börjar närma mig slutet. Nu gäller det att jag tar mig i kragen och håller upp tempot hela vägen in i mål. Samtidigt mitt i allt detta så ska jag försöka hitta mig ett nytt arbete, orka skriva bra ansökningar och förhoppningsvis få gå på några intervjuer. Usch vad jag hatar när livet blir rörigt, aja det lär väl ordna sig det med. Det enda som är vikigt är att jag inte behöver gå ledig för länge, måste få in pengar till barnens idrott. Törs inte tänka på vad det kommer att kosta nästa år, vi måste köpa en bössa till L, R behöver minst fyra nya skidor och nya pjäxor och tyvärr är vi deras enda sponsor :/

Dags att väcka sonen så att vi kommer iväg ...idag :D

Skulle gå ut och gå med hunden idag, fick en ingivelse när jag gick förbi en av byns grannar. Jag beslutade mig för att gå in och önska byns äldsta par en glad påsk. De blev så glada så tårarna rann ned för deras kinder, ingen annan än hemtjänsten hade varit där hos dem idag.

Tänk vad så lite kan göra mycket, jag känner mig så nöjd med min dag.

Detta par har alltid haft sitt hem öppet för alla, har man gått förbi så har de alltid bjudit på kaffe. Mina barn har alltid varit välkomna där, när de slutade att påska så kom paret hit med pengar och godis till dem. Blev så ledsen när jag hörde henne vara så besviken över att ingen besökt dem idag, höra henne säga att det är bara du som tänker på mig och går in här. Åh vad jag skämdes över att jag inte varit in där på länge.

I morgon ska jag gå dit igen, lovade dem att jag skulle ordna ett mjölkpaket åt dem, de var utan mjölk och kommer inte på affären....men jag har ju ett fruset paket i frysen som vi kan ta fram så har vi till gröten på söndag sa hon. Vem vill äta upptinad frusen mjölk?? Inte jag inte, så jag lovade att handla mjölk till dem i morgon.

En sak är säker det är inte lätt att bli gammal.

Tänk vad en god natts sömn kan göra för själen och vilket uppvaknande vi fick. Taxi stod utan för vår gård och ville dela ut ett telegram till sonen, kommunen som ville uppmärksamma honom och hans medaljer. Misstänker att släkt och vänner dyker upp under helgen idag för att fira honom.

Igår var jag helt slut, tidtagningen under SM tog musten ur mig. När jag skulle göra jaktstarten så fungerade det inte som det var tänkt. Fick sitta och lägga in första dagens resultat i en ny tävling och det fram till 01:30 att göra det somnade vid 2:30 tror jag och upp kl 05:30. Inte lite trött jag var den dagen men det gick att genomföra tävlingen i alla fall. En period hade jag lätt panik kan jag säga och ångrade rejält att jag tagit på mig ansvaret att ta tid på SM.

Men tröttheten utbyttes otroligtnog till glädje på em :D

Igår när jag var ute och promenerade med min hund fick jag äntligen tid att fundera på det som hänt. En tanke som slog mig när jag gick var att få människor förstår hur mycket pengar vi lagt ner på barnens idrott i utrustning, skjutsning, semester från jobb mm. Det har varit tungt många gånger men det har varit värt det för att få uppleva hur sonen nu uppnådde ett av sina delmål. Det är för det här ögonblicket jag har varit fattig i nästan hela mitt liv och kan fortsätta vara det.

Nu hoppas jag bara att L kommer igång med sin träning, kan hitta inspiration och motivation till att träna. Hon har samma kapacitet som R men har inte hittat drivkraften att driva sig själv att träna. Nu kan hon se vad man kan uppnå och jag hoppas hon förstår att vi tror på henne och att hon inte ska känna att hon blir bortglömd.

Nu ska jag in till stan och påskhandla lite mat men måste även köpa mig ett par träningsbyxor, saknar något bekvämt att ha på mig när jag är hemma. Annars blir det nog en slappar dag med familjen.

Bjuder på en bild av L när hon kämpar ute i spåret på stafetten.  

och en bild på hur snygg de krigsmålar inför tävlingar :)

 Ja vad ska man säga efter en sådan här vecka?? Det finns inte ord att beskriva, underbart, fantastiskt, sensation mm känns så enkelt för det han gjort sonen min.

Att han lyckades första dagen var ett enda stort äääntliiiigeeen. Jag som mamma har vetat hela tiden att det funnits där inom honom hela tiden. Men att han skulle försvara sitt guld på jaktstarten det var så djävla bra, sådana här gånger är det tilllåtet som mamma att gråta glädje tårar hoppas jag. Jag skiter i om alla andra runt mig tycker att jag var skrytig om honom för jag var och är så enormt stolt över vad han gjort.

Jag om någon vet hur förtvivlad och bitter han varit för att kroppen inte hållit i vinter, hur ledsen han varit när inte det fungerat på de få tävlingar han kunnat tävla på i vinter. Så djävla skönt att belöningen för alla timmars träning äntligen betalade sig å på vilket sätt han avslutade på sista dagen :) Gå in på skyttevallen veta att den som kan hota honom hade skjutit fyra bom och så sätter Robban alla fem i stå.

Dessutom var det bara Robban, Fredrik Lindström och ACO som gjorde bedriften att ta två guld under SM, ingen dålig klubb han gick med i denna tävling:)

Linda har också kämpat på bra i helgen, tyvärr räckte det inte hela vägen för henne. Hon har ju varit sjuk hela våren så det hade varit för mycket begärt av henne att göra toppresultat. Hennes vinst är att hon kunde delta överhuvudtaget med tanke på att hon kunnat tränat de två senaste veckorna.

Nej nu ska jag sluta och skryta över mina barn(för denna gång vill säga) men jag kommer aldrig sluta vara stolt över dem oavsett vad de gör eller hur de lyckas.

Robban efter 2:a guldet

Två guldmedaljörer gläds åt varandras framgångar. Mattias Jonsson vann guld på distansen samma dag som Robban tog sitt andra guld