Denna dag har verkligen gått i trötthetens tecken, har mest gått omkring sett trött ut.Vet inte när jag låg och sov fram till kl 10 men jag fick kaffe på sängen fast det är jag ganska bortskämd med. Hästarna trodde nog vi blivit skvatt galna, de hade super bråttom ut. De är vana att bli utsläppta vid sju tiden och nu var kl strax efter tio.Fick under dagen besök av svärmor, svåger och svägerska skönt att få prata lite. I morse sa L, å vad jag längtar efter riktiga tekakor, kan du inte baka? Har man något val då? Skämt å sido, var riktig sugen på att baka så jag satte igång. Hittade ett nytt recept som de tydligen tyckte blev riktigt bra. Själv äter jag inte bröd så jag har inte smakat men jag kan lova att de såg riktigt smarriga ut.I morgon ska vi nog åka till stugan igen, vi vill få ordning på vedspisen innan det blir dags att kunna sova där. Jag ska nog också ta hem alla täcken och kuddar för att tvätta upp dem inför sommaren. Så skönt att veta att allt är ok, när spisen är inmurad så är det dags att städa rejält där. Först innan vi åker till stugan ska vi nog också försöka hinna ut på sjön en sväng för att pimpla en sista gång för i år. Kan inte riktigt fatta att denna helg snart är över den har gått så fort när jag jobba fredagen också. Nästa vecka ska jag jobba som vanligt igen, har massor med möten i bokade men bara trevliga möten för en gångs skull.

Ja vad ska man säga, några skulle helt klart säga hunddj*l och jag har inte så många snälla ord att säga om henne heller idag.

Hon är en grythund och det har hon aldrig dementerat och sedan i höstas har hon en förkärlek för att krypa in under hundhuset vid rastgården. Vi bygger igen och hon hittar eller skapar nya vägar in under. Under vintern har det gått bra att ha henne lös och gömma möjligheterna att krypar under med all snö. I helgen byggde vi för alla hål vi hittade men lika f*b var hon under huset på måndagmorgon men kom fram lagom till att vi skulle åka på jobben.

Det är det som är det besvärliga i kråksången att vi vet aldrig när damen behagar komma fram. Hörseln försvinner i samma veva som hon kryper under ibland kommer hon direkt men de flesta gångerna så tar det timmar.

Igår kväll när vi tagit in hästarna så var hon borta igen, men den här gången behagade hon inte att komma fram överhuvud taget. Kl blev 1 och J beslutade sig för att gå ut och försöka få in henne, har rev upp golvet  där ute osv men vi nådde henne inte. Vi vill ju inte att hon ska springa lös ute på natten och kunna komma iväg för tidningsbilen mm. Dessutom är det inte så långt till stora vägen härifrån och för den del vem vill ha en "förvildad" hund? 

Men vid 2.30 gav vi upp med att försöka få fram henne och vi hade också konstaterat att hon inte satt fast för det vara också en oro med tanke på att hon hade halsbandet på sig när hon gick ut.

Vet inte hur många gånger hon varit fram på bron och skällt i natt, när jag öppnat dörren så ser man en "raket" som springer mot hundhuset. Vill inte påstå att jag tänkte några snälla tankar om henne just då och som en vän på facebook sa, tanken att ta fram bössan känns väldigt nära då. Till slut vid 4.30 kom hon in, lyckligt ovetande om att nu är det payback time från oss. 

Nu är det slut på att få springa lös på gården, tyvärr så kommer måste vi från och med nu sätta henne i band när hon är ute. 

Det känner på tålamodet att vara terrierägare och nattsömnen också för den delen :) 

Trots det så har hon en plats i mitt hjärta för emellanåt är hon helt underbar och charmig....

Jaha då sitter man här efter två dagars kursande på Söråkers Herrgård. Två otroligt intressanta dagar fullspäckade med bra föreläsare och superföreläsare.

Vilken jäkla tur jag har som fått förmånen att vara med detta härliga gäng, vilket otroligt nätverk. Tänk att vara med där skratt och allvar blandas på ett givande sätt.

När jag kom hem så möttes jag av en som har saknat mig jättemycket här hemma, hur kunde jag vara borta sååå länge. Nu pratar jag inte om min man utan min hund, hon hade saknat mig otroligt mycket. Hon skrek av lycka när jag kom hem och studsade värre än vanligt.

Orken att skriva mera finns inte i kväll men till er som var på kursen säger jag bara ....syns vi i Senigal?

Sitter och dricker en kopp te och svär över min dumhet, fattar inte hur jag kunde lyckas låsa mobilen?? Å vilken jäkla service det var på hemsidan då... jag kunde inte lösenordet till min sida och då när man klickar på glömt lösen får man upp att de sms lösenordet till mig. Skitbra va, när man har en telefon som är låst. Nåja har nu mailat till dem och hoppas få koderna i morgon.

I morgon ska jag ha styrgruppsmöte, inget jag ser fram emot precis. Tänk att möten kan stjäla så mycket energi. Eventuellt så kan det vara mitt sista styrgruppsmöte men troligen kommer det att bli ett till men då är ordinarie projektledare på plats igen. Då får hon delta på mötet och jag bara sitter med som stöd, me like.

Kommer nog inte heller hinna ha så många arbetsgruppsmöten till heller, blir ett i Maj. Känns både konstigt och lite skönt samtidigt att lämna tillbaka projektet , det kommer att vara slut på allt tråkigt jobb med TVV. Det som jag kommer att sakna mest är nog mina underbara arbetskamrater som jag fått under det här året. Tänk att jag fått förmånen att lära känna så många trevliga och fantastiskt duktiga människor genom detta jobb.

Efter jobbet idag var jag och köpte mig ett par nya promenadskor, dyrt värre men var tyvärr tvungen. Har slitit ut mina gamla och jag vill ha bra skor på fötterna när jag är ute och går i skogen med min hund. Var ute och prövade dem i kväll ingen lång promenad var så rädd att få skoskav.

Nej nu ska jag försöka hitta alarmet på min jobbar mobil, verkar inte finnas någon väckarklocka på den?? Undrar hur jag ska komma upp i så fall och komma i tid till jobbet, har ett möte kl 8.30

Sedan R vann SM gulden har många människor i min omkrets frågat mig, nu är väl mamma stolt? Mitt svar har hela tiden varit, jo jag är stolt men det är jag alltid över mina barn. Att han lyckats vinna SM gör inte att jag är mera stolt över honom än tidigare däremot så är jag så glad för hans skull.

Jag är inte heller mer stolt över honom än någon annan av mina barn, jag är lika stolta över dem alla fyra. De är mina "ungar" i vått och torrt, de har utvecklats till underbara individer som kan ta stå på egna ben, uttrycka sin åsikter och kommer att klara sig bra här i världen. Det gör mig som mamma stolt och de är mina barn:)

I kväll är en kväll när jag sitter och grubblar, har suttit och tänkt på en kommentar jag fick för någon vecka sedan på facebook. Det var om att bli gammal och den har väckt en del tankar hos mig. Hur kommer det att se ut för mig när jag blir gammal? Det jag fasar mest för är att inte kunna säga ifrån när jag inte gillar något. Tanken bara att någon ska komma och mata mig med nyponsoppa får mig nästan att må illa bara vid tanken. Nyponsoppa är bland det värsta jag vet och det är ofta något som serveras inom äldreomsorgen.

Jag fasar också för att måsta ha hjälp med att borsta tänderna men nyponsoppan känns ändå värre.

Nej nu får det vara nog med svammel för i kväll så jag säger bara

En hel helg har gått och jag är helt slut i kroppen men på ett tillfresställande sätt. Igår var hela familjen ute och städade undan vintern och eldade upp skräp, bla har trädkojan som barnen byggt på rasat i vinter. R och L jobbade hårt med att städa upp där och elda upp rasresterna.

Själv ägnade jag dagen åt att klyva ved, så härligt att få jobba med kroppen som byråkrat händer det inte så ofta att man få göra det.

På jobbet håller jag på att anordna en konferens om sociala media, så jäklar roligt. Nu är alla föreläsarna klara och jag ska ordna de sista bitarna och träffa konferensanläggning sedan är det bara att köra.

Tyvärr är det också dags att skriva en lägesrapport, de är så jobbiga att göra men denna känns helt ok, handlar om sommarmånaderna och då händer det inte så mycket. Men den som kommer efter det, usch ryser vid tanken på den. Annars har jag i mitt tycker världens roligaste yrke, som projektledare får man lära sig så enormt mycket och vara med på många roliga saker.

Borde sökt ett jobb i kväll men jag orkar inte,sista ansökningsdag är idag men orken finns inte att lägga ner energi på en ansökan.

Misstänker att ni som läser min blogg börjar bli less på att läsa om min trötthet. Det är så mycket gnäll från min sida om tröttheten men jag är inte van att vara så här trött. Jag brukar ha energi så att räcker och blir över.

Nej nu ska jag kolla av facebook och dricka en kopp te sedan är det nog sängen som väntar.

Vilken härlig dag det blev idag, solen har strålat från en nästan klarblå himmel.

Vi valde i morse att ge oss ut och pimpla lite vid vår stuga, tyvärr fick vi väl inte så många men rätt fina aborrar blev det i alla fall. Det viktigaste var ändå att jag fick den första och att jag fick mest fisk:D

Skämt å sido det viktigaste med att pimpla är att ha mycket fika med sig, idag hade vi massor med korv, potatissallad, pinnbröd,negerbollar och naturligtvis kaffe,varmchoklad det vill säga fika i massor.

Foxy fick naturligtvis följa med och jag tror att hon har nog haft sin roligaste dag på länge, hon sprang som en galning på sjön. Hon lekte med de fiskar vi fick upp, när vi fikade njöt hon i fulla drag av att äta korv och sedan sitta i solen och sola.

Dessutom kom det dit ett äldre par som bjöd henne på fika när vi var ute på sjön.

Efter att vi fiskat klart åkte vi till stugan, J fortsatte med att mura på spisen och jag tränade på att våga klättra i stegar....

Jag utmanade verkligen mig själv, klättrade upp i en stege och röjde grenar på ett 20 tal tallar och björk som skymde solen in på vår tomt. Så höjd och stolt över mig själv, hade pratat med J om att han skulle göra det senare i sommar men nu har jag avlastat honom med det i alla fall.

Nu sitter vi  i soffan och jäser, trött efter en härlig dag ute i solen. Såg i kväll när jag var ute och tog in mina hästar att det verkar frysa till lite i kväll. Kanske det blir vackert väder i morgon också, hoppas kan man ju alltid :D

Bjuder på en bild av en nöjd hund som solar vid vindskyddet, mätt och belåten efter att fått en hel "tjockgrillkorv"

Träffade en jobbarkompis på stan idag och hon sa lite förbigående att hon läst min blogg. Igentligen vet jag inte vilka som läser någon enstaka har sagt att de läst men jag har inte brytt mig så mycket i det hela.  Men nu när jag loggade in så tänkte jag att skulle kolla på min statestik, jag blev så förvånad över hur många som bemödar sig att gå in här och läsa varje dag.

Har inte tänkt tanken att någon ska ha intresse av min vardag, mitt gnäll osv.

I kväll blev det hemlagad pizza, ungarna och J gjorde en vanlig och jag som äter utan mjöl gjorde en egen variant som jag lärt mig att älska.

Är så glad att jag plockat bort mjölet från min mat, magen mår så mycket bättre nu och så har jag lyckats gå ner fem kg, så stolt att jag lyckats :)

Tyvärr så behöver jag gå ner minst fem kg till så nu är frågan om jag kan vara målmedveten även privat. I jobbet är jag enormt målmedveten, vill till varje pris lyckas men när det gäller privata mål då blir det lite mera svävande. Det måste det bli ändring på, jag vill verkligen gå ner i vikt. Frågan är hur ska jag bli mera målinriktad och orka hela vägen denna gång? När ska jag bli projektledare i    mitt eget liv?

Idag hade jag besök av C som prövade att rida Manga, tyvärr är det så blött ute nu så hon fick nöja sig med att skritta efter en skogsbilväg. Oj vad många gånger Manga försökte vända hem med henne, trodde nog att C inte var van och lättlurad men så var inte fallet :D

Jag hoppas att hon i framtiden ska ha tid att hjälpa mig någon gång ibland och hoppa med min honom, behöver någon som vågar mycket mer än vad jag gör. För när det kommer till att hoppa med hästar är jag en riktig fegskit.

Det här är också en riktig fegskit ....